Inlägg #675

För sisådär en månad sedan skrev jag att det skulle vara fritt fram att peta på mig och att det så skulle vara i ungefär en månad. Nu har den månaden gått och eventuellt petande bör ske med viss försiktighet. Eller med andra ord, mina stressnivåer kommer stiga en aning närmsta tiden.

Det jag är mest orolig för nu är den ekonomiska biten. Kommer inte få reda på vad jag kommer ha för inkomster nästa år förrän i januari, bara dagar innan pengarna betalas ut. Min hyra kommer antagligen att ändras ett par gånger under kommande året. Behöver också börja med förhandlingar med Försäkringskassan och CSN. Frikortet går ut idag, kommer nog inte bli så jättedyrt ändå, kommer inte behöva särskilt mycket kontakt med sjukvården längre.

Mormor kommer hem från Filipinerna idag. Kanske besöker på lördag. Vill veta lite om hur det gått och så. Har inte hört något medan hon varit borta så jag tror inte det blev några betydande besvär i varje fall. Sedan börjar det bli dags för upptrappningen inför jul, julplaner och så, får se hur det går också, vad vi bestämmer.

Jul, nyår och min födelsedag avlöses sedan med förhandlingarna med myndigheter i januari. Förhandlingarna med japanskakurs i februari. Om allt går bra och inget oväntat händer kan jag tänkas vara fri för påpetande igen från mitten av april. Diatermin håller vi i och för sig på med att fasa ut, så det är möjligt att jag kan acceptera lite petande parallellt med japanskan; i så fall kan jag vara fri för petande redan i mars.

Har träffat läkare idag. Sista besöket efter operationen om jag inte själv skulle boka in fler. Allt verkar ha gått som planerat. Detta innebär direkt att jag inte har något starkt behov av att bo i Stockholmsområdet längre, behöver inte ha nära till Karolinska. Tänker bo kvar för att min familj bor här, förstås, men rent praktiskt skulle jag klara en omlokalisering. Skulle i och för sig kräva att jag först etablerar mig i ett nytt socialt sammanhang.

Funderat på om jag inte med visst stöd skulle kunna lära mig stå ut med kommunikation medelst digitala verktyg, alltså typ chattande. Är allmänt rädd för allt möjligt och detta är en av de sakerna, men mitt lilla hov tänker ändå utsätta mig för en viss nivå av exponeringsbehandling för många av dessa saker, kanske detta skulle vara en bana att spåna på. Skulle kanske kunna ge ett nytt socialt sammanhang, så att jag inte behöver vara lika beroende av att ha min familj i närheten. Är rädd att det skulle vara för stressande att lägga massa energi på det här bara, behöver energin för de där andra sakerna jag skrivit om i tidigare stycken. Och den där exponeringsbehandlingen behöver jag lite lugn från ett par veckor nu, så tid att spåna lite finns.

Inte bara saker relaterad till mig som kännts stressande heller. December hittills har varit ganska fartigt på Twitter. Det vill säga en hög densitet i nyhetsflödet. Det gör också att jag har mycket att tänka på. Känner att det är viktigt att hålla koll på samtiden. Ägnar min mesta tid på Twitter, även om Japannördandet kanske har högra prioritet än att läsa nyheter.

Idag frågade mitt boendestöd sådär apropå ingenting vad jag hade för stjärntecken, och vi diskuterade lite om hur viktigt sådant var. Har egentligen lite av en tendens att tycka om övernaturliga och mystiska förklaringar till vardagliga ting. Men har också ett enormt tycke för vetenskapliga tankesätt och fakta. Så jag tror inte på sådant där. Inte för att jag inte skulle tycka det var kul och intressant att tro på, utan för att jag är för påläst för att det ska kunna fastna. Läste en termin en kvällskurs på universitetet som väsentligen var utformad för att immunisera en mot humbug av alla de slag — och den var faktiskt väldigt effektiv.

Kan spinna vidare på det där med immunisering mot konstiga idéer. Komma in på det obligatoriska ämnet fascism igen. Utsattes för en hel del immuniseringsförsök gällande den saken både i grundskolan och kyrkans regi. Det i grundskolans regi var kanske inte jättelyckat. Besöket i Polen och koncentrationslägrerna i kyrkans regi desto bättre. Effektivast var nog mitt nednördande i Solomos vishet under konfirmationstiden, det var i samband med det jag intellektualiserade mina antagonistiska attityder mot mina klasskamrater, och därmed indirekt mot mitt lilla hovs och det där trollets åsikter. Solomos vishet förespråkar raka motsatsen mot den där yolo-attityden som mitt lilla hov ville stämpla på mig, antagligen därför jag fann boken så fantastisk där och då. Utan den erfarenheten hade jag nog aldrig varit beredd att acceptera konfirmationen, betraktade mig nästan som kristen en vända där.

Tycker det är lite fascinerande hur mycket man attitydmässigt kan formas av intellekueltt stoff, från böcker och kurser och så. Tycker om det. Kommer fortsätta arbeta för att få fortsätta utvecklas och förändras. Delvis därför jag känner Japannördandet är en så positiv kraft i mitt liv, ger ett annat perspektiv på saker, mer stoff.

Slutar pladdra nu men ett obligatoriska avslutande gurka. Gurka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: