Inlägg #668

Ibland får jag en liten känsla av att en del människor i min omgivning inte riktigt ser mig som kvinna. Det kan vara ett ‘han’ jag hör, eller som idag att mitt boendestöd råkade kalla mig för ‘kille’. Det är inte avsiktligt, och det är människor jag litar på. Människor som ser mig som en jag i vanliga fall. Men det verkar vara att de någonstans i sitt undermedvetna fortfarande stoppar mig i fel fack. Och den där undermedvetna föreställningen lyser igenom när de inte riktigt hunnit tänka klart. De måste med andra ord aktivt tänka för att rättköna mig.

Inte sur över det, förstår att det är detta som händer. Man sorterar och bedömmer människor medelst undermedvetna processer hela tiden, och är man väl van vid att ha en person placerad i ett fack blir det svårt att lyfta ur hen. Särskilt om personen setat still i facket i fråga länge. Vad gäller släktingar, liksom boendestöden, och andra jag kännt länge, så ser jag därför mellan fingrarna vad gäller ett och annat ‘han’. Trivs inte med att höra det, verkligen inte, men tänker heller inte sura på människor för saker de antagligen lägger märke till själva, men en halv tanke för sent.

Vad gäller mitt lilla hov däremot. Och även mina japanska släktingar. Har min fokus istället varit på att de ska ge upp tanken på att de någonsin kännt mig och börja om från början. På så vis kan de få lära känna mig som den jag är redan från början. Trollet blev på sätt och vis ett verktyg i denna process, det är trollet de känner eller vet något om, inte mig. Inget ont som inte för något gott med sig. Om de ser mig som en helt ny kontakt ska det inte vara något krångligt för dem att se mig som kvinna.

Om mitt lilla hov tycker att det är jätteviktigt att ha en prins kan de ge sig på min lillebror istället. Jag är prinsessa. Han har nog trevligare och mer produktiv personlighet än det där trollet, och dessutom är han jättesöt. Massor med pluspoäng (jämfört med trollet då). Och han säger till mig hela tiden hur han vill ta över världen ( ^.^ )*, så han skulle klart ha bättre användning för titlarna än jag. När han var yngre nämnde han någon gång i att han intresserade sig massförökning också, kanske kan mitt lilla hov väcka de känslorna igen så kan det bli nya prinsar! Det skulle väl tyckas om?

Min lillebror var annars den perosn som i somras lyckades uttala ‘korrigera’ ‘kolligera’, har jag nämnt det på bloggen förut kanske? Har jag nämnt min förvåning över att det heter ‘elementarpartickel’ när min hjärna bestämt lärt sig ‘elementalpartickel’? En annan favorit är ‘regisera’ och ‘regisör’ — de tror jag att jag fått med någon gång när jag ville retas förut.

Överlever jag att vara så pass uppmärksam att jag upptäcker alla dessa små gulliga saker kanske jag överlever att träffa någon Japan? Kanske till och med en släkting? Om hen inte avslöjar släktskapet? Finns det verkligen ingen som vill träffa mig? Är jag så hemsk? Diskuteras inte min bakgrund ser jag inte vad som skulle trigga obehag hos mig alls. Tvärtom kanske detta skulle vara ett sätt att dämpa mina försvarsmurar. Det vills äga om ingenting dyker upp om att jag skulle ha något med Japan att göra men att jag förstår ur situationen att hela grejjen bygger på just det.

Får som vanligt gissa på att jag kommer inte få saker på mitt sätt vilket som. Men jag kan förorda mina idéer i varje fall. Gurka.

* Nej, jag missförstår inte situationen, jag retas. Retas grovt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: