Inlägg #662

Sitter i en sådan där obekväm situation att mitt lilla hov håller på att reda ut saker om mig igen. Varje gång det händer. varenda gång, hoppas och tror jag att de ska göra förändringar till det bättre. De har väl gjort förändringar till det bättre någon enstaka gång, för det mesta har det inte blitt mycket alls, bra har det aldrig blitt.

Den här gången hoppas jag på att de släppt gamla felaktiga uppfattningar om mig. Har trots allt klargjort en del historiska händelser. Kanske hade de tidigare en annan uppfattning av dem än jag har. Kanske kan jag få dem att erkänna min variant i så fall. Kanske kan det leda till att någon av deras föreställningar om vem jag är sätts på ända. Något gammalt personlighetstestresultat de får ge upp, någons expertis som visat sig vara irrelevant, någon som trott sig känna mig med som i själva verket aldrig haft kontakt med mig. Kan hoppas. Kanske, kanske är det problemets kärna som kan redas ut nu. Antagligen inte.

Känner mig i det stora hela ganska uppgiven. Men vad har jag annat än detta? Bara hoppas på att de får ordning på sig. Städar upp de dumheter de hållt på med. De vet att de haft fel om mig, mycket fel. De har rett ut en massa. Helt övertygad om det. Trollincidenten. Helikopterincidenten. De kan inte missat att något varit fel. Ändå verkar de helt inkapabla att gå till botten med det. Är fortfarande sur på dem, och jag ser inte den saken förändras i första taget.

Förstår inte hur de kan tro att de vet något om någon de aldrig träffat, aldrig kommunicerat med. De har bara andrahandsinformation om vad jag är för någon. Vet att de gjort ett par personlighetstest på mig, även senaste året eller två. Förstår inte riktigt vad dessa test skulle ge dem bara. Räcker inte på något sätt för en sammanhängande bild. Ett par lösa datapunkter i ett hav av okunskap. I och med att jag vid tidigare tillfälle nlivit informerad om formen på dessa test har jag både märkt dem, och noterat resultatet av dem. Kanske inte alla, men tillräckligt.

Dessutom vet de, för det har jag blivit också informerad om, att om de misslyckas med sina tester, så kommer deras senare projekt att skada. Och misslyckats har de. Ändå fortsätter de. Mer projekt. Mer trams. Säger ifrån om och om igen. Helikopterprojektet, sedan de där sportbilsdumheterna i somras. Har uttryckt en ganska grov avsky mot det hela. Men vet inte vad jag ska göra, vet inte när de får för sig nästa gång, vet inte ens om de håller på med något just nu jag bara inte hunnit märka. Trots att de vet att de har fel om mig fortsätter de driva på projekt de vet kan vara skadliga.

Kan inte göra annat än att sitta och sura på bloggen. Mitt enda maktmedel jämntemot dem. Och även då kan de godtyckligt bestämma sig för att de bara inte har lust att lyssna.

Får nog ångra mig. De har nog bara bestämt sig för att jag inte bryr mig så mycket om IT som de trodde. Så istället för att hetsa mig till IT-branschen tänker de hetsa mig till något annat, typ pianostämning. De skulle ju aldrig någonsin bry sig om att jag bett dem att inte hålla på med arbetshetsande. (Detta stycke är att betrakta som sarkastiskt.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: