Nätverk, piano, hår; lite blandat.

Har försökt kolla om jag kan få det där med nätverk till telefonen att fungera. Så att jag kan ha den uppkopplad ordentligt hemma. Det fungerar inte för mig. Misstänker att jag inte kommer kunna få detta att fungera på ganska länge trots att jag kommit igång och försöka ordentligt. Idén var att sätta upp det så att jag kan koppla telefonen till datorn över blåtand och den vägen köra över nätverkstrafik, hade varit trevligt och praktiskt. Det finns inga linuxdrivrutiner för att köra det trådlösa nätverkskortet jag har som åtkomstpunkt. Eller fanns inte när jag köpte det, kan ha dykt upp, har inte letat ordentligt.

Lite jobbigt att hålla på att väcka mina sysadminneuroner, känns konstigt i huvudet, nästan som huvudvärk fast utan ontet. Händer ganska ofta när jag sätter fart på hjärnan, den är inte riktigt van vid att faktiskt behöva tänka. Och den tycker klart att det där med sysadmingrejjer slutade vara viktigt för typ fyra år sedan, så de neuronerna har satt sig lite. Japanskacentrat och pianocentrat har växt i deras ställe.

Funderat lite på om det skulle vara värt det att försöka få mitt piano stämt. Funderat på om det inte skulle vara bättre att se över om det går att lära sig stämma egenhändigt. Tänker inte sluta spela piano och om jag ska syssla med det de närmsta sjuioelva åren kanske det är en rimlig och god investering. Kanske finns det bra guider på nätet, kanske måste man gå kurs, vilket som skulle nog funka för min del egentligen. Och få pianot stämt, efter att det gått falskt längre än jag funnits, skulle vara trevligt.

Tycker inte om att få hantverkarbesök i hemmet och det samma gäller då faktiskt också pianostämmare. Faktiskt även de filurer som ska plombera balkongen i slutet på månaden. Så kan jag lära mig stämma egenhändigt skulle jag för alltid slippa det ångestmomentet. Tror inte det är särskilt svårt, men det handlar om att våga, veta vilka risker som finns, och så. Har app på telefonen som ska peka ut om det är rätt ton, den säger pianot går en kvartston lågt nu.

Byter ämne lite. Mitt hår har blivit opraktiskt långt. Sätter mig på det nu om jag inte ser mig för. Så kan jag inte röra som jag vill på huvudet för att hårtopparna sitter i kläm. Har varit så i ett par veckor, men det blir oftare och oftare som problemet uppstår. Tänker inte, verkligen inte, ta farmors tips och klippa bort en halvmeter. Det ska vara långt, så långt som jag får till det. Det opraktiska med det får jag ta. Menar jag klarar att undvika ögontittande gansak bra, så varför inte detta också, ingen stor grej egentligen. Trivs bra med det i stort, bara lite opraktiskt ibland. Och jag ska vara jag, med de för- och nackdelar som kommer med det; tänker inte försöka optimera bort min identitet för att göra livet mindre omständigt.

Tycker mycket om att fråga mig: ‘Vem är jag?‘. Se på alla små saker som gör mig till den jag är. Menar inte i första hand personlighetsdrag, i viss mån kanske kunskaper, men mest saker som står utanför mig själv. Saker som egendom, kontaktnät, papper som handlar om mig, de bitar om mig som finns men inte hade funnits utan sammhället omkring. Min plats i världen. Alla små för- och nackdelar som kommer med dessa, var och en små, saker. Hur de blir till höga staplar, en värld jag navigerar i.

Pratar om ganska konkreta saker, säg min aspergerdiagnos, tror inte på den, men det att jag har det där intyget ändrar betydligt förutsättningarna för att vara jag. Men kan lägga in allt från mitt medborgarskap, en sak jag sällan reflekterar över annars men formar mitt liv. Eller lördagsfirandena. Transdiagnosen. Till och med mitt hennafärgade hår. De flesta små saker, man alla påverkar mitt liv konkret, vissa ganska dramatiskt så. Små pusselbitar som sällan passar helt, men i sin helhet skapar de min existens, mitt liv. Känner att jag gärna velat att prinsessandet varit en större sådan, en som påverkade mig mycket, men känner att vissa av dessa andra saker har betydligt större konkret påverkan i vardagen. Kanske bara en känsla, det är svårt att se de privilegier man har, lättare att se de man inte har, eller haft och förlorat. Och förestället mig att prinsessandet har en del potential att påverka dramatiskt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: