Kanske kan det funka nästa gång.

Skriver ett inlägg till idag.

Som vanligt handlar det bara om att jag funderar på vad mitt lilla hov håller på med. Inget annat, så jättetråkigt.

Har sagt att de gärna får försöka skaffa pojkvän åt mig. Känner att jag tycker det är lite svårt, så lite hjälp skulle vara användbart. Sagt att jag vill ha tillbaka hela min hemliga pengahög. Att jag vill ha mig ett trevligt ställe att bo, inte skulle ha något emot om de tänkte sig omlokalisera mig till Japan. Vill ha mitt prinsessande erkännt. Sagt så mycket, vill så mycket. De verkar aldrig leverera.

Tror de tycker sig ha en liten tradition av att samla ihop allt det där, allt det där viktiga. Packa ihop det vuxna livet åt sin prinsessa och ge henne det när det är dags. Hela högen, pojkvän, hem, pengabinge, ansvar och så. Göra ett stort spektakel av det. En fest. Där prinsessan får sin prins och prinsen sin prinsessa, och så sätter man ett nytt skott, en ny gren av klanen får sin rot.

Var nog en sådan fest jag vände ryggen när jag flydde helikoptern i våras. De hade ordnat en hel bana. Börjandes där efter operationen då de tänkte sig jag skulle söka jobb. Därifrån skulle det byggas upp ett skäl till firandet. Skulle bli spektakel, skulle bli kul, skulle bli tillfället när prinsessan fick sina drömmar i uppfyllelse. Så arg och ledsen som jag var då har jag aldrig varit, varken förr eller senare.

Det var inte första gången de lagt en sådan plan. Tedje? Kanske, fjärde. Varje gång har det slutat illa. I våras när planen var i rullning kunde den inte blåsas av, inte ens när jag jag gick ut med att de blandat ihop mig med det där trollet. Inte ens när de visste att mycket av vad de trott sig veta om mig var fel. Planen var för stor, för mycket var på spel, för mångas förväntningar upptrissade, inget fick gå fel. Allt slet jag i stycken, gåendes med ögonen fästa i tunnelbanen, helikoptern i ryggen.

Jag ödelade drömmar. Månader, om inte år av planer. En speciell prinsessa, för många en mycket speciell prinsessa. En prinsessa med mycket extra. Så mycket känslor, detaljer, perfektion, de bakat in. Vad som hände var något som inte fick hända, inte kunde hända, något som den minutiösa planeringen skulle uteslutit. Allt gick fel. Tvärfel. Prinsessan som aldrig blir arg, blev mordisk. Prinsessan som inte får skrämmas, bröt samman av rädsla. Prinsessans ord var att den som skräpat ned, med sina planer, med sitt engagemang, med sin känslor, får städa upp — och att hon aldrig vill se något liknande igen.

Nu tror jag jag börjar få en sammanhängande bild av vad som hänt. Förstår inte hur de vågor försöka igen. Verkligen inte. För jag kan absolut föreställa mig att det går snett igen. Om det inte vore för att de vill ha mig i huvudrollen hade jag snällt kunnat låta dem ha sin fest och hållt mig borta. Men jag är jag, och jag kommer inte kunna låtsas vara den de fantiserat ihop att jag skulle vara.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: