Gurka #630

För en ungefär två veckor sedan halverades plötsligt trafiken hit till bloggen. Vet inte varför. Förut kunde jag gissa mig till vad mitt lilla hov höll på med men efter den stora upprensningen efter trolljakten i våras så går det inte längre. Verkligen många saker som ändrats sedan dess. Innan det blev jag aldrig egentligen arg på någonting någonsin, idag flyger det gnistor om mig ganska regelbundet. Kanske är jag mindre uppgiven idag, känns lite mer som att det tjänar något till att sura. Är väl kanske inte riktigt lika rädd för konsekvenserna heller, eller kanske till och med mer rädd för konsekvenserna av att jag inte alltid tar så mycket plats jag behöver.

Vet att mitt lilla hov tyckte sig ha hamnat i en trängd situation för många år sedan. Jag och det där trollet hade väldigt olika uppfattningar på vad det var oki att lägga min stora pengahög på. Hade bestämt mig för att skänka hälften till ett gott ändamål, visserliggen mest för att hovet inte skulle kunna göra mig illa med de resurserna, men ändå, det var något jag bestämt. Trollet höll inte med om att det var en bra idé. Vet att en del medlemmar av hovet var minst sagt stressade över de dubbla buden. Självfallet spelar trollets åsikter ingen som helst roll för vad som är oki att göra med mina pengar, men de trodde att det där trollet var jag.

Har varit lite orolig över dessa människors hälsa i samband med att jag gett mig ut på trolljakt. Vet inte ens om alla överlevt. Och stressigt och jobbigt har det med största säkerhet varit för flera. Själv har jag varit så illa tvungen att prioritera nazistjakten, att hålla mörkerkrafterna av stången har fått gå före bryderier kring mina medmänniskors hälsa. Det har inte varit roligt, inte varit en lätt prioritering att göra, men har de så mycket makt de påstår, så mycket inflytande, kan jag verkligen inte ta att de uttryckligen önskar bryta ned det samhälle jag lever i och är beroende av. För vad är ens vitsen med att ha ett samhälle om det ändå inte tänker stödja sina svagaste medlemmar? Och inte sällan har jag fått ta rollen som en svag medlem i samhället, och jag vet, att det är i den postionen en är som mest beroende av andras välvilja.

Är på många sätt ändå väldigt priviligierad. Har ett massivt skyddsnät. Har insititutioner omkring mig som är stabila och väletablerade och vet precis hur de ska få saker gjorda när det behövs. Är glad för det. Känner inte alltid att jag kan lita på att de ser till mitt bästa intresse, men de skulle aldrig låta något illa hända mig, och att se till mina intressen är trots allt, i grund och botten, mitt eget ansvar. De är kanske klumpiga ibland, men aldrig illvilliga. Tror till och med de hjälpte mig genom könskorrigeringen, från bakom kulisserna. Får som vanligt säga, jag är oki med det, så länge de inte gör mig illa, de öppnar trots allt dörrar åt mig. Och ur ett rent praktiskt perspektiv är de ofta oändligt värdefulla.

Gurka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: