Livet börjar kännas jobbigt igen

Har ont i magen, och ont i min ångestpunkt i bröstkorgen. Kände när jag var på väg till japanskan igår att jag började få tillbaka min överbelastningsångest. Kan vara den som försöker göra sig påmind nu också. Borde kanske försöka vara försiktig. Men har operation nästa måndag, och japanskan kommer fortsätta varje lördag. Kanske skippar japanskan lördagen efter operationen. Får se om jag orkar.

Förstår varför jag inte fick tillbaka mina minnen på så länge nu. Skulle inte orkat bråka med både det och överbelastningsångest. Den var ganska konstant förut. Var egentligen inte förrän jag bodde själv med aktivitetsersättning, alltså från det att jag flyttade hit, jag fick en chans att hämta andan. Och då kom minnena tillbaka ganska snabbt också. Nu verkar det som jag lyckats överbelasta mig igen.

Vet inte vad jag ska göra riktigt. Det är hemskt frustrerande att inte kunna göra något med livet. Vara fast i det här ingentingandet. Men ska jag ont, sitta och skaka och gråta av ångest, som enda alternativ, har jag i praktiken inte mycket av ett val.

Vet att alla försök att pressa mig hårdare bara gör saker värre. Riskerar att kollapsa igen. Samtidigt vill jag ta mig framåt, göra något, känna att jag kan prestera något. Men det går inte.

Sedan har vi det lilla besväret med de människor som bestämt sig för att stödja mig, göra mitt liv bättre, storslaget. De jag kallar mitt lilla hov. De har, som jag uttryckt så många gånger, fullständigt missförstått hela situationen. Behöver deras stöd, men de visar sig gång på gång oförmögna att ge mig det. Kan de få mig känna en viss nivå av trygghet, få mig att känna att de finns där att rädda mig om jag skulle falla, skulle det hela vara mycket lättare. Nu känner jag att de kommer jagandes mig varje chans de får.

Nu kämpar jag så hårt jag kan med att studera japanska, försöker visa att jag bryr mig om mina medmänniskor. Kan inte göra mer än så här. Det här är vad jag har. Känner att jag inte får mycket till respons. Känner mig ganska övergiven. Kommer ändå fortsätta, det här är vad jag har, det här är vad som är viktigt för mig.

Gurka.

Annonser

One response to “Livet börjar kännas jobbigt igen

  1. Pingback: Om att hålla fokus och få saker gjorda | En galen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: