Inlägg #603; lite allmäna funderingar kring mig och min livssituation igen.

Mitt liv känns sådär i stort lite småkaotiskt. Mycket rörigheter. Ett sådant där minne dök upp idag. Har tydligen blivit anklagad för att kasta stjärnor omkring mig. Och det på basis av min oförmåga att hålla mig vaken på förmiddagar. Fick reda på det när teorin kollapsade i och med att min dygnsrytm kollapsade och jag faktiskt var vaken under en och annan gryning. Det säger mig ändå att en del människor läser in väldigt mycket i saker jag gör. Har en förmåga att få ångest när folk sätter höga förväntningar på mig så jag är inte alls bekväm med det.

Verkar i varje fall som teorin att jag har posttraumatisk stress stämmer väldigt bra. Får allteftersom reda på mer och mer vad för symptom jag skulle kunna räkna med vid ett sådant tillstånd och det stämmer väl överrens med de problem jag har. Är inte osannolikt lite småautistisk också, men där upplever jag att det är mer frågetecken.

Har full förståelse för att de parter som tycker prinsessandet är viktigt läser in mycket i det. Men det blir väldigt frustrerande för mig när de övertolkar saker. Upplever själv prinsessandet som viktigt, så att andra gör det är inget jag kan kritisera dem för, men det innebär inte att allt jag gör cirkulerar kring det. Har jag svårt att vara vaken på förmiddagar beror det på att jag är trött då, har nog alltid varit det.

Min ekonmomi går riktigt dåligt just nu. De pengarna jag lägger på japanskakursen kommer från mitt sparkonto. Tycker själv att det får vara värt det, trots den extra stressen de negativa mariginalerna orsakar. Enda egentliga skälet till varför jag tycker japanskan är viktig är dessa människor som tycker jag, och prinsessandet, är väldigt viktigt. Människor som tycker jag är viktig är viktiga för mig, och jag får prioritera efter det. För att inte tala om alla de ytterliaggere möjligheter japanskakunskaperna öppnar upp. Just för att jag är prinsessa har jag mycket större nytta av japanskan än jag haft annars.

Så har vi med det där om jag skulle skaffa ny lägenhet för att rädda min sjunkande ekonomi. Känner mig ganska splittrad. Lite extra mariginaler skulle jag ha enorm nytta av. Samtidigt skulle flyttandet i sig orsaka extra stress. Behöver också ett ställe att flytta till. Att flytta från orten kommer med det lilla problemet att jag verkligen behöver människor omkring mig jag känner mig trygg med. Min familj utgör ett sådant socialt nätverk. Att flytta härifrån skulle innebära att riva upp mycket av den tryggheten, med risk för högre stressnivåer. Att flytta till billgare på orten är jag tämligen övertygad om är helt och fullt omöjligt, behöver egen lägenhet, ett säkert utrymme jag vet är mitt och där bara jag är.

Ett annat alternativ skulle vara att försöka få ångesten korrekt diagnostiserad och se om jag kan få extra hjälp genom det. Tror inte det är möjligt bara, att det är bättre att släppa behandlingen på mitt lilla hov. De har knappast varit ett bra stöd historiskt, men jag känner mig å andra sidan inte bekväm med tanken att diskutera prinsessandet med psykiatrin.

Bäst skulle förstås vara om mitt lilla hov kunde omlokalisera mig till lämpligt tillhåll i Japan och ge mig tillgång till tillräckligt mycket pengar och grejjer att vardaagsekonomin inte var ett problem. Tror att de håller med faktiskt. Skulle då inte känna att jag belastade min familj med det här. Skulle inte känna att jag belastade någon alls. Men det verkar vara lite praktiska problem med att faktiskt genomföra en sådan omlokalisering som behöver lösas. Får se hur det går men jag hoppas det blir löst så snart som möjligt.

En udda grej jag har lite svårt att förstå med mig själv är hur jag klarar att ta prinsessandet på fullaste och djupaste allvar samtidigt som jag har så extremt svårt för grandiost trams. Menar, det skulle knappast vara kontroverisellt att tycka att kungligheter som fenomen går ut på just grandiost trams. Tappar kanske perspektivet lite när det blir en identitetsfråga. Försöker lyssna på mina känslor, de brukar vara en väldigt mycket bättre guide än min snäva idé av vad som är rationellt. Och känslorna säger att prinsessandet är viktigt för mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: