Inlägg #526, föroppningsvis dagens sista.

Den där reaktionen på mitt lilla barndomstrauma, att minnena försvann, var nog ganska hjälpsam ändå. Efter mina insikter idag känner jag en konstant gnagande rädsla, som jag inte kan göra något åt. Tror inte jag skulle klara att ta upp prinsessande i diskution nu heller, efter dagens insikter kanske det till och med blir svårare för mig. Vet inte alls hur jag skulle reagera om någon tog upp ämnet med mig. Lovar att pusha vidare med samma, eller högre, intensivitet som förut. Måste närvara, måste finnas som en symbol för att så här får det inte gå till.

Tänker som sagt inte ursäkta den behandling jag råkat ut för, även om jag kan erkänna att jag fått ut något av det. Det måste finnas humanare sätt att driva fram motivation ur människor.

Att jag kanske är mer motiverad, sådär i allmänhet nu, gör kanske att jag riskerar att puasha den här prinsessgrejen hårdare än jag egentligen klarar. Vi får se vad som händer. Även om det mesta röriga hänt i min hjärna känns det som det varit en lång dag, eller till och med flera långa dagar. Mycket har hänt sedan för en vecka sedan. Tror detta får vara klart för idag, om ett par timmar ska jag se om det där med att sova är möjligt, har gamla antihistamintabletter hemma, får titta datumet om det blir katastrof.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: