Ett försök att få leva mitt liv, på mitt sätt

Ska nog försöka ge mitt lilla hov lite stöd i att förstå vad det är jag faktiskt vill. Har en stark, mycket stark, känsla av att de försöker göra någon stor grej av det hela.

Så först, jag avskyr att drömma upp idéer, jag förändrar mitt liv konkret, här och nu. Skiter i vad som händer bortom detta, har varken kompetens eller intresse av att förändra världen. Och när jag förändrar sätter jag inte upp mål, alls, jag slår in en riktning och bortom det är inget. Idag pluggar jag japanska och jag gör min könskorrigering, det är allt, vad som är viktigt för mig; vad jag kan få ut av det vet jag inte och det spelar ingen jätteroll. Att jag kan prata insatt om nästan vad som helst innebär inte att jag bryr mig väsentligen om det. Det retar mig enormt när mitt lilla hov antar att jag har jättestarka svartvita åsikter om precis allt.

Sedan, jag har accepterat en viss adoption och ser mig därmed som prinsessa; och jag skulle inte acceptera att få den saken ändrad. Ser mig inte som prins, utan önskar få min könsidentitet respekterad. Jag erkänner inte några titlar jag fått genom min biologiska pappa annat än möjligen prinsesstiteln jag fick med från början, och är alltså i den meningen bara en i skaran hemliga systrar. Ser den klanen som nedlagd och har ingen ambition att starta upp den igen. Må vara formellt rik, men per titlar erkänner jag inga högre titlar än en prinsesstitel och lär heller inte göra.

Föregående två stycken i kombination med att jag inte anser mig ha skänkt bort halva min förmögenhet till välgörenhet, utan betraktar det som ett fall av förskingring, känner jag borde vara tillräckligt för att få folk att sluta idealisera mig utan låta mig vara. Och viktigare, låta mig vara jag och sluta försöka trycka in mig i någon mysko föreställning om hur och vad jag ska vara.

Utöver detta önskar jag få min hög med pengar tillbaka, sedan gör jag som jag vill med den, brukar den på ett sätt jag finner meningsfullt oavsett vad det innebär. Vill inte bli betraktad som någon form av ledargestalt alls.

Har anammat den lilla traditionen att jag lever mitt liv på mitt sätt, efter mina ideal, helt oavsett hur samhället omkring far. Har på många sätt glidit iväg långt från mainstreamkulturen och jag har inga ambitioner att anpassa mig till den. Alls. Det faktum att gapet blivit så stort har gjort att jag känner mig tveksam till om mitt lilla hov verkligen har den kapacitet att förändra värdlen de påstår sig ha, men jag gissar att de har gjort världen till en trevlig plats för ett visst troll istället. Att jag känner att världen är en mörknande och allt mer främmande plats kanske till och med är för att de gjort världen mer anpassad till trollet.

Ska erkänna att det starkaste skälet till varför jag lägger mycket energi på att påverka mitt eget liv, staka ut riktningar, ha ett kortsiktigt fokus, är att jag känner att jag är helt maktlös utanför det. Vet inte om det är för att hovet i praktiken tagit ifrån mig allt inflytande utanför detta, eller om det är någon form av naturlig ordning och jag är bra på att fokusera där jag faktiskt har en konkret möjlighet att påverka. Känns som att jag måste lägga mycket energi och koncentrera på här och nu om jag ska få något alls gjort.

Har en känsla av att gamla projekt hovet dragit igång i praktiken fortgår; vet inte om det är för att de fortfarande driver dem men jag har en känsla av att de helt enkelt dragit sig undan och parter som var tänkta att ingå i diverse projekt aldrig blev informerade om att projektet var dömt att misslyckas redan från början. Misstänker att det finns människor som väntar sig att jag ska dyka upp, börja engagera mig i något, därför att hovet sagt det, men där jag inte ens har någon aning om det, där jag aldrig blivit informerad om saken och även om jag skulle bli omedelbart skulle avvisa hela grejen. Misstänker ibland på deras agerande att de fortfarande blandar ihop mig med någon, för jag får verkligen en känsla av att jag förväntas beblanda mig med saker som är helt främmande för mig. Blir olustigt. Ganska mycket därför jag känner att jag vill bli lämnad ifred.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: