Inlägg #512

Har fått besök på mitt inlägg ”Lite identitetsförvirring”; får det ibland så jag vet inte om jag ska tolka det som att någon vill att jag kommenterar innehållet eller om det bara är ett vanligt besök. Innehållet är kanske inte jätterelevant för någon som vill förstå hur jag tänker och känner idag. Är numera övertygad om prinsesshistoriens riktighet och funderar inte jättemycket över den saken. Visst, historien i sig tar mycket tankeenergi, men inte frågan om dess äkthet.

I lördags när jag pratade med mina bröder tog jag upp att en viss reklam gjorde mig obekväm i och med att den reproducerade en rädda-människor trope jag inte tycker om och skapade därmed en obekväm tystnad. Avsiktligt, givetvis. För mig bevisar det att det finns ett litet förbud mot att prata med mig om vissa saker. En god, för att inte säga nödvändig, sak. Hade jag haft vanföreställningar hade det inte varit någon risk att prata om dem, men i och med att det är ett trauma som inte får triggas är det jättepetigt att det inte talas om fel saker i min närhet. Så för mig är detta ett bevis för prinsesshistorien, och jag skapar denna typ av situation just för att få bevis. Är kanske fortfarande i en situation där jag regelbundet behöver utsatta mig för någon form av bevis för saken för att inte börja tvivla igen, ge upp och vända mig innåt.

Ger jag upp prinsessshistorien ger jag upp min motivation att kämpa vidare genom livet och jag blir en apatisk väggstirrare igen. Vill inte det. Nu studerar jag japanska, jag försöker få den här exponeringsbehandlingen att fungera, tar mig igenom transvården. Behöver inte veta vad, men behöver veta att det leder till någonting, att livet fortsätter efter det, att det inte blir en kamp som ändå sedan slutar med att jag ska ägna halva min vakna tid i någon arbetsköpares klor och resten med att återhämta mig från det besväret. För om livet ska sluta där kan jag lika gärna vara en apatisk väggstirrare.

Är lat, har inga problem att erkänna det, så jag vill ha mesta möjliga tillbaka från det jag gör. Att studera japanska blir ur det perspektiv ett lätt beslut, lätt att motivera och engagera mig i. Har helt enkelt väldigt mycket att tjäna på det. Hade jag inte varit övertygad om prinsesshistoriens riktighet hade jag inte gett mig på att studera japanska; detta är det första större beslut jag tagit baserat på prinsessandet (möjligen kan man kalla en del av mina bråk med mitt lilla hov för större, i och för sig; men tycker inte att sura lite på min blogg är så stort, och jag kanske inte gör det för att jag är prinsessa heller, utan mer över vad de gjort mot mig).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: