Lite mer klargöranden, om tro

Tänker idag ta upp en fascinerande upplevelse från i lördags, mina bröders födelsedag som sammanföll med vårt lördagsfirande. Av någon anledning kom vi in på att diskutera kristendom, skulle gissa att det mest var för att pappa varit på konferans med kyrkan den förmiddagen. Kyrkopolitiker. Det är en liten sak jag vill klargöra, jag har aldrig, någon gång, i hela mitt liv, trott på kristendomen, och inte heller på Jesus. Är konfirmerad men sade redan under konfirmationsundervisningen att jag var ateist, om än bara till prästen. För mig var det aldrig en fråga om tro, och för mig var konfirmationen heller aldrig helig. De var trevliga i kyrkan och jag såg den avslutande ritualen mer som en examensritual än som en trosbekännelse. Tyckte där och då att det kunde få var mellan mig och prästen, men jag skriver det nu ändå här, där alla som vill kan se, helt enkelt för att vissa människor verkar lägga väldigt stor vikt vid konfirmationen.

Idag kan jag gå så lång att säga, att desto mer jag lärt mig om kristendomen desto mer negativ har jag blivit. Det är förstås ingen enkelriktad process, men samtidigt är den kyrka jag har mest och störst erfarenhet Svenska Kyrkan, och det är antagligen en av världens minst konservativa kyrkor. Att jag skulle tycka bättre om någon annan kyrka finner jag högst osannolikt (det finns i och för sig ett par kyrkor som med tiden kommit att ge upp kristendomen, men då kanske de heller inte längre är kyrkor).

När jag växte upp tyckte en del att jag var lik Jesus, några tyckte jag kunde bli präst. En del av de frågorna togs upp igen nu i lördags. Ingen som föreslog att jag skulle bli präst, men lillebror diskuterade saken* och det skulle inte vara första gången mitt lilla hov försökt påverka mig genom honom, att plantera idéer. Han har alltid haft mig som förebild och vi lär ha varit ganska lika (om än jag missat det). Att de tog upp att prästyrket skulle vara ett slappt jobb och diskuterade möjligheterna att resa runt i världen inom ramen för det gör att jag än mer misstänker att de ville plantera idéer hos mig. Men som torde vara tydligt i det jag skriver i det här inlägget är det inte en väg jag kan välja, prästyrket är stängt för oss som av olika skäl inte kan förlika oss med kristendomen.

Sedan är det förstås fortfarande så att jag har en stor respekt för de som av olika skäl tror, precis som jag har för alla människor. Och jag har ett stort intresse att förstå vad som motiverar tro och hur det påverkar människor. Men kristendom är inget jag släpper in, det är något jag observerar och försöker förstå.

Om någon orkar leta (jag gör det inte), tror jag jag har skrivit en del om kristendom på bloggen förut. Det är antagligen negativt vinklat men beskriver attityder jag har eller åtminstone hade då, och mina inlägg brukar vara ganska bra.

* Och han är verkligen inte troende och har uttryckt sig betydligt mer negativt om kristendom än jag någonsin skulle göra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: