Inlägg #469

Sitter och väntar på att grannarnas fest kan ta slut så att jag kan ventilera ut denna rök. Har satt igen ventilaltionen vid balkongen, äntligen kommit till skott. Stängde ventilationen i köket i förhoppning om att minska indraget från trapphuset. Har köksfönstret öppet men kan inte öppna på baksidan förrän jag känner mig rimligt säker på att de lagt av. Inte så kul att köra korsdrag när det är nollgradigt men känner att jag inte har något val. Dessa fester brukar ta slut kring tre.

Har hunnit med att gråta en skvätt också, har haft väldigt nära till gråt sista tiden. Vet inte om det är doshöjningen av medicinen eller bara det att jag inte varit riktigt lika mentalt välmående.

Jag har en del skäl att tro att mitt liv kommer bli bättre i nära framtid, men det har jag länge haft och resultaten har varit minst sagt blandade. Vissa saker blir bättre, andra sämre, det går i vågor. Är optimistisk, har stora förhoppningar, men vågar inte lita på att det faktiskt kommer bli bättre.

Får anse att detta inlägg är klart, sura för mig själv lite istället för att skriva om det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: