Det verkar som att jag rivit upp något stort

Skriver ett till inlägg. Verkar som att det förra rev upp en del saker. Som att jag äntligen kom åt problemets kärna. Förvånar mig lite att de gjort det misstaget. Har haft otroligt svårt med kontakt med människor jag inte känt sedan tidigare under de senaste åren, i synnerhet över Internet, i synnerhet med människor som inte får betalt för att prata med mig. Har en bild av att betalandet i sig gör att människor känner sig lite tvugna att agera respektfullt, att den garanterade frånvaron av anonymitet som finns i det traditionella samtalet motiverar en viss nivå av respekt.

Den japanskakurs jag ska börja, liksom gruppsamtalen på sjukhuset, är alltså i mångt och mycket experiment, vill se vad jag klarar. Med många människor omkring och dessutom handledare, är det extremt osannolikt att någon skulle vara direkt respektlös; men det är en viktig träning.

Att de blandat ihop mig med någon annan förklarar mycket, väldigt mycket. Det innebär också att problemet var betydligt mer omfattande än jag trodde det var. Gissar på att hovet kommer att ha mycket att göra den närmaste tiden med att reda ut vem jag faktiskt är. Separera all felaktig data från den riktiga. Men även med rätt data så måste de börja om arbetet med att bygga en bild av vem jag är; den idé de haft fram till nu är antagligen starkt påverkad av den felaktiga data de haft. Och då är den bilden fullständigt meningslös.

Kan hoppas på att de sparat källorna till alla idéer de har om mig, så att de kan sortera ut felaktigheterna. Om de inte gjort det så finns min blogg här, alla frågor som behöver ställas får ställas igen. Vad som står på bloggen stämmer ganska bra med min uppfattning när jag skrev det, även om jag som sagt kan vinkla saker. Annars kommer den komplicerade frågade om varför jag valde, där och då, att skriva det jag gjorde.

Nu känner jag mig sådär konstigt fluffig i huvudet igen, de har rökt i trapphuset. Känns som hjärnan smält. Är som jag hoppas är bekant extrem renlevnadsmänniska och föraktar alla som inte är det. Min extrema överkänslighet mot tobaksrök gör att mitt rökarhat är ganska intensivt. Det är däremot inte i första hand rädsla som gör att jag inte säger ifrån, utan en väldigt stor respekt för människor och deras förmåga att ansvara för sig själva. Känner att allt rökande säger något om mina grannar och det område jag bor i, hatar det. Känner mig helt malplacerad här så jag känner att jag inte vill förstöra deras lilla lokalkultur, vill bara inte ha med dem att göra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: