Inlägg #452

Det har gått en månad sedan operationen. Och efter det har jag gett mig på att riva upp allt som mitt lilla hov visste om mig, inte så mycket för att ge dem en ny bild av mig som för att riva upp den gamla, den var ohållbar. Kan inte sluta fundera på vad de trodde att jag var för någon för en månad sedan, eller för ett år sedan, två år sedan, tre år sedan, sju år sedan et cetera; eller nu för den delen, fel lär de ha, som alltid.

Är inte det att de har fel som är jobbigt och frustrerande för mig, utan att de agerar på det, att de aldrig verkar inse att de kan ha fel. Verkar bestämma sig för en idé om vem jag är och sedan köra stenhårt på den. Därför river jag, avsiktligt, upp den med jämna mellanrum, och den här gången efter operationen har jag tagit i så mycket jag klarat. Så jag har vinklat saker, ibland ganska starkt, för att de ska verka så förvånande, så oväntade, som möjligt. Detta är helt, och rakt igenom, i syfte att handlingsförlama dem. Vet att de övervakar mycket av det jag gör. Tror jag fått de att hålla sig borta från vad jag gör med datorn. Detta innebär att de skulle kunna ta reda på saker om mig om det inte vore för att jag vet att de försöker göra det och avsiktligt vandaliserar det arbetet.

Försöker vara ärlig, men vinklar mer ofta än inte. Detta främst på bloggen, men bloggen är å andra sidan den enda kanalen där jag diskuterar många viktiga saker. Mitt krav på att hovet ska lära känna mig innan de får göra mycket alls kvarstår alltså, och jag har, vad det verkar som, tillräckliga verktyg för att forcera min önskan. Inte för att de inte påbörjar projekt, men jag kan åtminstone se till att de avbryts, antagligen går många projekt över styr innan jag hinner sätta mig på tvären, men jag försöker vara så snabb som möjligt. Det här är något jag planerar fortsätta med tills vidare, tills antingen dessa projekt verkar vara gjorda med en verklig, existerande, jag i åtanke eller tills de faktiskt bjudit in mig på ett möte och pratat med mig.

Det bästa för min del är att de inte kan göra mycket åt saken, ska de se mig som deras viktiga prinsessa måste de också acceptera detta krav från mig. Om de inte tänker se mig som deras viktiga prinsessa finns det inget skäl alls för dem att beblanda sig med mitt liv och de kan lämna utrymme för de som faktiskt tycker jag är viktig. Är jag inte viktig för någon så får jag ta det, hellre är jag oviktig än idealiseras och tycks om för något jag inte är.

Och jag tar dessa, kanske extrema åtgärder, för att jag känner mig sviken, för att jag känner att jag inte kan lita på hovet. Jag ser hur de omorganiserar, hur de försöker anpassa sig efter mina senaste önskningar, men jag tror ärligt att det är till ingen nytta, för jag kommer känna mig tvungen att förstöra allt för dem igen, och igen, och igen, tills de erkänner mina krav.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: