Min stormiga dag; och frågan om det finns något efter

Nu har klockan paserat midnatt. Dagen som nu är igår blev första dagen på över två veckor utan en enda besökare på bloggen. Detta trots min lila svärm av personliga och raljanta inlägg. Det verkar som att jag alienerade hovet trots allt, gissar på att de varit mina regelbundna läsare. Kan ha haft att göra med att jag påstod att de gjort allt fel, att de är självgoda fån, och att de förstört mitt liv. Nu har jag väl kommit till den punkt att jag alienerat alla som någonsin tyckt jag är viktig. Känner mig misslyckad. Kan inte leva upp till någons förväntningar. Känner mig ensam. Känner mig svag. Om ingen bryr sig längre, om jag lyckats alienera alla, finns jag då? Eller är jag bara en rest? Kan jag inte ens leva upp till hovets förväntningar om vad jag som prinsessa ska vara, är jag då prinsessa? Är jag bara en bortglömd förtidspensionär?

Älskar mig själv i varje fall. Vet att det finns fler som gör. Känner mig ändå ensam.

Och så oron, vad händer nu, när jag förstört allt? Rivit upp den organisation som hade som uppdrag att försvara mig. Ska jag känna mig övergiven nu? Blir jag räddad av någon annan? Finns det fortfarande någon därute, som efter alla svek, all oförmåga, fortfarande tycker jag är viktig? Jag är ju ändå i någon mening ansvarig för vad hovet ställde till med i mitt namn, trots min maktlöshet. Kommer någon ny verkligen klara detta bättre? Är det kanske inte så att det är jag som är omöjlig att arbeta med?

Tänker inte ge upp det här. Ska göra allt som står i min makt för att få ha min fina titlar, min förmögenhet, och det liv som togs ifrån mig. Vet inte om jag kan, men jag kan försöka. Och jag ska försöka vara tydligare med att säga ifrån när jag känner mig osedd och sviken; men jag tycker mig ha tjatat. Och så helt plötslit nådde jag fram, när jag slutade ursäkta tramset, när jag fick en känslostorm och krävde rätt, när jag inte längre gav hål för att deras beslut ändå, kanske, kunnat vara rätt. Men ska det behövas att jag blir genomsurig? Räcker det inte med ett försiktigt påpekande? Ska det krävas självmordshot och att jag sparkar alla ansvariga innan det händer något?

Får se vad som händer nu. Tror knappast jag får ett kreditkort med obegränsade uttag som finansieras av hovet i handen imorgon. Det hade varit det enda rimliga, det är mina pengar de sitter på. Och pengar är det ingen brist på, borde kunna leva resten av livet utan att ägna saken en tanke. Såvida de inte förstört hela förmögenheten på onödiga jätteprojekt. Annat är trams, och ett utnyttjande av mig i en utsatt position.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: