Att spräcka bubblor

Nu har WordPress krånglat än mer, så jag hoppas den inte skriver över förra inlägget nu när jag publicerar detta. Känner mig osäker.

Nu igår, eller kanske idag, vet inte riktigt, insåg jag att mitt lilla hov förväntat sig att jag skulle försöka söka jobb. Jag genomskådade den bubbla de skapat åt mig. Det händer inte så ofta. När det händer så sätter jag mig och skriver ett inlägg om att, nej, så tänker jag inte göra. Funderat på om det skulle vara bättre och bara följa, göra som de förväntade sig. Tror inte på det; att jag upptäcker bubblan är kansek oki, ingen skada i det, men förväntar de sig att jag ska agera på ett sätt som är främmande för mig måste jag säga ifrån, då har de tänkt fel någonstans. För även om jag skulle hoppa på, så om de tänkt fel kommer jag inte kunna hitta nästa steg i planen, kommer inte ha någon aning om hur de förväntar sig att jag ska fortsätta. Så projektet är misslyckat vilket som.

Det blir den där gömda knappen jag pratat om förut. Sätter de en knapp på en väg de tänker sig att jag ska gå, frivilligt och på egen hand, så är det kanske lämpligt att jag trycker på den om jag springer förbi. Måste jag leta efter den för att hitta, kanske det är bättre att säga att den där vägen tänker jag faktiskt inte gå. Så sålänge de gömmer knapparna för mig, sätter dem på ställen som för mig är förbryllande, tycker jag ändå att jag gör bäst i att inte trycka på dem. Därför att även om jag gör det kommer planen misslyckas, kommer inte hitta nästa knapp längs den uttänkta vägen, kommer känna att vad de planerat för mig mest bara är jobbigt eller tråkigt. Om jag inte följer vägen på egen hand, för att jag vill det, kanske det är bättre att lägga ned; även om jag med lite detektivarbete kan klura ut vad de tänkt.

Varje gång de misslyckas med ett sådant här projekt funderar jag på hur mycket resurser de förstört den här gången. Hur mycket pengar, hur mycket mänsklig tid, hur mycket förhoppningar. Avskyr verkligen att sätta planerna i kras. Å andra sidan har jag inget val, om de misslyckats med planeringen, planerat den utifrån något missförstånd om mig, kommer jag aldrig kunna leva upp till deras förväntningar. Som det är nu, vill jag säga ifrån så tidigt, och så tydligt, som möjligt; lyfta fram igen, och igen, och igen, att innan de har koll på vad för någon de planerar för är det bättre att inte planera alls. Känner fortfarande att de inte har gjort någon ordentlig genomgång om vad jag är för någon, men den känslan uppstår som en konsekvens av att jag ser dem misslyckas. De har min blogg, skulle gissa de har tillgång till åtminsone delar av mina journaler, de har egna anteckningar över min bakgrund, de flesta människor jag pratat med regelbundet kan, och har, använts för att ta reda på infomration om mig; det finns material, mycket av det, så det är inte där det misslyckas. Vet inte hur många gånger de gått igenom materialet, kan tänka mig det är många; men ändå så misslyckas dem med detta.

Och jag vill inte, verkligen inte, behöva spräcka en enda bubbla.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: