Operationen ger självförtroende

Kan konstatera att det uppkommit flera skillnader av operationen. Den gav lite fart åt mitt självförtroende. Och den har gjort att det är obekvämt att gå i jeans. Fick ett par kassar damkläder för något år sedan, jag tidigare gått igenom dem men har aldrig haft självförtroende nog att använda något. Idag var det inget större problem, har gått i klänning och strumpbyxor hela dagen. I princip alla byxor jag har är jeans och många passar inte, så detta var ett mycket praktiskt alternativ. Känner mig väldigt nöjd med mig själv och några jeans lär jag inte använda förrän smärtorna gått tillbaka, är färdigläkt först om sex till åtta veckor så det kommer inte ens gå snabbt. Sedan lär jag dessutom ha vant mig vid att jag faktiskt inte måste klä mig i herrkälder, jag kan klä mig som jag vill och riskerar inte fördommar för det. Passerar utmärkt som tjej så ingen ser att jag är trans.

Vet inte riktigt varför den oönskade utväxten satte sig på tvären mot självförtroendet förut. Något måste det ha varit. Tror nästan jag kände att hela kroppen blev lite kontaminerad av den, kändes som att det inte var någon vits i att agera ut så mycket av min vilja, för att det ändå var fel. Nu känner jag mig ganska befriad.

Blödde en del vid stavträningen imorse, så jag har tagit ner takten till två gånger om dagen mot rekommenderade tre för att låta det läka lite. Verkar inte som att det kommer att bli något jätteproblem nu, verkar ganska blodfritt. Har mejlat min kontaktsköterska om saken. Skrev med i mejlet att domningen av vänster lår är kvar, får se om jag får svar på hur snabbt jag kan vänta mig att känslan ska komma tillbaka. Oroar mig för att det ska vara en nervskada och i så fall kan det ta lång tid. Så jag hoppas, intensivt, på att detta är en vanlig och övergående biverkning. Annars måste jag säga att stavträningen är ganska kul och skön, det fungerade klart att tänka så; så att pilla runt mer kan jag nog klara bara det inte gör ont och blöder så mycket senare.

Sedan har jag blivit mer intresserad av att skaffa partner. Helst en kille, men huvudprioriteringen är egentligen bara någon jag får sexuella känslor för. Och det där med vilka min sexualitet kan riktas mot vet jag inte riktigt, hormonbehandlingen kan ändra saker och jag har känt attraktion historiskt mot både män och kvinnor. Så får se hur det blir nu. Får ha sex, men penetrerande sex ska jag vänta med åtminstone tills efter såren är läkta, och helst tills efter att en andra, färdigställande, operation är genomförd. Vid den andra operationen så är det mest en del detaljer de ska ordna. Kan få erbjudande om bröstförstoring också om brösten växer dåligt nu när jag kommer igång på hormoner igen. Och växer brösten dåligt hoppar jag nog på det.

Har ordnat så att jag får hjälp på vårdcentralen med sprutorna, kör till och med på söndag och börjar med hormoner igen på måndag, med tre tabletter per dag istället för två. Borde sätta fart på det mesta, tror till och med att det kan sätta fart på produktion av vätska i underlivet så att jag slipper glidmedlet. Vet att jag fick lite vätska ibland innan, när jag körde på två piller om dagen, på tre och efter operationen så hoppas jag det kan sätta fart ordentligt. Vet att jag får en del blodtillförsel i underlivet när jag tänker på söta killar nu, så allt känns rätt, vet inte om det hårdnar däremot, har inga svällkroppar, men det borde kanske kunna bli lite vätska särskilt med tanke på att jag fått det förut. På utredningen lät det som att det är ganska osannolikt att man får vätska så, någon hade lyckats efter flera år, men jag tror ändå det kan sätta fart.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: