Känner mig färdig, måste ändå stanna

Min hjärna försöker nu lägga om sin interna karta över kroppen, sätta rätt känselsensor på rätt ställe på kroppen. Går överlag ganska bra, kan nu identifiera betydligt mer exakt var jag har ont än jag kunde igår. Det svider en hel del, det är långt ifrån färdigläkt. Vänster ben har börjat domna något igen, kanske är för still. Vill inte ha för mycket smärtlindring, vill märka om jag förstör något, samtidigt måste det vara tillräckligt för att jag ska kunna röra mig; röra mig kan jag utan problem så jag får ta att det gör lite ont.

Pinkar och bajsar utan större problem och känner att jag vill ta ett hett bad, kommer inte bli förrän tidigast måndag när jag kommer hem. Hemlängtan är mycket större nu när jag kan röra mig än när jag var sängliggande. Vill bara att det ska vara som vanligt igen, fast med operationen genomförd förstås. Räknar med att kunna bada i transparent vatten utan bubbel, kanske till och med kan motivera mig att skaffa pojkvän. Vi får se om det blir så enkelt, misstänker att det kommer bli mer krångel och en ganska långsam tillvänjningsprocess.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: