Känner mig förminskad, inför operationen

Oroar mig lite, på ett antal punkter, inför operationen; hade betydligt hellre löst det här problemet med ett stycke magi. Operationen i sig oroar jag mig inte att skvatt för, däremot att behöva anpassa mig efter sjukhusets rutiner. Jag har mina rutiner som jag följer och jag vill inte gärna ha dem upprivna, ens tillfälligt, och jag vill inte få betydelsen av dessa för min trygghetskänsla ifrågasatt. Är något förenklat uttryckt orolig för en bristande kompetens vad gäller att hantera patienter med autism, i mitt fall aspergers.

Riskerar att hamna i ett rum med fönster i öster, det är illa nog med fönster alls, men jag är särskilt ljuskänslig när jag vill sova. Vill inte få min vana att sova elva timmnar per dag ifrågasatt, det är så mycket jag sover och det är inte ett val. Känner mig inte riktigt trygg med att avdelningen antagligen är öppen för oanmälda besök. En av de viktigaste skälen till varför jag trivts så mycket bättre efter att jag flyttat är, som jag skrivit förut, antagligen att jag kan låsa om mig. Att inte bara inte kunna låsa om mig, utan dessutom att vem som helst kan gå från gatan upp på mitt rum, oanmält, riskerar att bli en katastrof för min trygghetskänsla. Vet inte riktigt hur jag ska kommunicera detta utan att riskera att få mina erfarenheter, mina känslor, förminskade.

Vad gäller det där med att sova. Om de kommer för att vecka mig på morgonen, och jag vid tillfället sover, är det inte omöjligt, eller ens osannolikt, att jag kommer resa mig upp och gå runt och skrika okontrollerat. Det skulle inte vara första gången. I grund och botten är det denna typ av praktiska problem jag oroar mig för. Vill kunna känna mig trygg, inte helt plötsligt bli skrämd till oigenkännlighet på grund av att personalen inte vill erkänna att jag faktiskt kan mena alvar. Och hittills har de inte visat att de är beredda att lyssna på mig, de har inte ens frågat mig om det är något jag oroar mig för. Den sida de visat har varit okänslig, fyrkantig, byråkratisk, och kanske mer än något annat har de gett mig en känsla av att ifrågasättande, mina känslor och erfarenheter, inte spelar dem någon roll. Detta får mig att känna mig osäker, otrygg, inte inför operationen, utan inför själva sjukhusvistelsen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: