Reklam och ideal

Tänker diskutera reklam igen. I och med att jag retar mig på sådant. Den här gången tänker jag dock inte ge mig på de tekniska problemen med webannonser som annars är vad jag tycker bäst om att attackera. Var inne i stan idag och tittade särskilt efter annonser och kan konstatera att av de jag faktiskt kan titta på (där inte hela annonsen är ett stort ansikte som stirrar in i kameran) är de flesta visserliggen etiskt oproblematiska, men också oansenliga; någon annons som fick mig att skrynkla på näsan, men det mesta var okej. Har en bild av att annonsörer inte vill att deras annonser ska vara oansenliga, men det stör knappast mig.

Comviq kör för närvarande en fullständigt hemsk annonskampanj som klart motiverar bojkott. Ett skäl till att jag undviker reklam, med bland annat diverse filter, är just att det skulle vara så krångligt att hålla koll på alla jag vill bojkotta annars. Om jag inte sett en hemsk kampanj kan jag låtsas att den aldrig hänt. Vad jag motsätter mig etiskt brukar vara två typer av reklam, den ena är reklam som reproducerar destruktiva ideal och stereotyper (Comviq, för närvarande), den andra sådan som gör reklam för destruktiva livstillsval (bland annat reklam för suparkultur; Viking Line kör som vanligt sådan nu — lägger även in reklam för krediter, blancolån, hasardspel etc här).

Notera att jag inte sprang in någon bioreklam eller modereklam. Filmbranschen bojkottar jag sedan länge, att bojkotta bio är lätt när man har torgskräck. Mode har jag aldrig brytt mig väsentligt om. Levde som kille under min uppväxt, och därmed i en värld som hela tiden påminde att mode var för tjejer; jag kunde omöjligen lära mig bli intresserad utan att också bli kritiserad för det. Precis som datorspelproducenterna missat att man alienerar halva den potentiella publiken genom att tydligt rikta reklamen till män så har modeindustrin alltid gjort samma misstag fast åt andra hållet. Att marknadsföra att mode är för kvinnor är lika problematiskt som att marknadsföra att datorspel är för män, och det av samma skäl. Det går heller inte riktigt att ursäkta sig med att det är olika moden, det finns spel som är riktade till kvinnor också, och distinktionen mellan herr och dam är i båda fallen i första hand en social konstruktion.

Sedan har vi den där idén om att mode måste visas upp på extremt smala modeller. Det var en kampanj i början av tvåtusentalet som skapade det där problemet. Känner till mycket av bakgrunden till kampanjen och det är en ganska sorglig historia. Man ville inget illa, som vanligt, men kampanjen byggde på felaktiga premisser och en aningslöshet inför riskerna man tog. Vet inte riktigt om någon kommer skapa någon skillnad på området, skulle vara trevligt om man vågade avsexualisera modet åtminstone. Intressant nog innebär hård kritik från mig i sig att det ursprungliga projektet var misslyckat.

Det är jag som är prinsessan som skulle idealiseras; eller snarare var det den prins de trodde jag var som skulle idealiseras. Har aldrig trivts med mer än 65kg, och då föreställningen att jag var heterokille i kombination med att en viss tjej som var intresserad av mig vile väga en tio kilo mindre och då skapades smalhetsidealet. Nu var det förstås till stor del min könsidentitet som gjorde att jag absolut inte ville gå upp i vikt och att de skapade ett spinkighetsideal cementerade saken än djupare, det var en potentiell evighetsloop. De försökte faktiskt övertala mig om att gå upp i vikt för henne, att jag inte var intresserad av henne hade de missat, det gick långsamt upp för dem men hon ville inte riktigt att det skulle vara omöjligt. Är övertygad om att hon accepterat situationen idag, men det tror jag inte hon gjorde förrän efter jag kom ut som trans.

Vet inte om de är lika starkt motiverade att göra mig till ett ideal för resten av världen idag. Gissar att jag inte ses som lika viktig när jag bara är prinsessa. Sedan blir jag surig på dem när de gör sådana där projekt, och inte bara för att jag föredrar att observera framför att påverka, utan också för att de är väldigt bra på att förstå mig fel; om jag nu ska hållas som ett ideal kanske det är lämpligt att ha en rimligt korrekt bild av mig först. Och jag är medveten om att det är mitt eget sätt att vara som gör mig lite svårtolkad, samtidigt som de inte riktigt kan kolla närmare precis hur jag förhåller mig till saken. Får frågor levererade till mig ibland och i bästa fall svarar jag alls, annars har de bara bloggen att gå på. Kan förstås påminna om att jag varit feminist sedan ensiffrig ålder och håller mig mycket kritisk till begränsande kvinnoideal, lite som för att påvisa att de praktiska utfallen av deras analyser ofta gått helt på tvären mot vad jag skulle acceptera.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: