Lite jul, en annan jul

Kanske ska försöka ge mig på att sammanfatta julen. Den har varit precis som vanligt, alla de viktiga sakerna var med. Den raska promenaden för att slippa kalle, plastjulgranen, och högen med klappar. Ett julbord, massor med godis och fika. Samma människor som jag träffar på lördagar. Alla jular är förstås unika, och denna var den första under vilken jag åt en mango till lunch. Men den kommer smälta samman, bli ett julminne oseparerbart från de andra.

Den jul som sticker ut mest är antagligen den från 2011, när en massa släcktingar från olika håll dök upp. Fick julklappar från människor som inte brukar ge mig sådana. Vet inte riktigt vad som hände. Det är dock så att jag avslöjade att mina minnen var på återkommande mars 2012 och bad i praktiken den trevliga konspirationen att omorganisera något den hösten, min skepcism till kristendom som gick imellan. Skulle gissa att det var till stor del med grund i detta som julen, och andra saker, hamnade i en annat normaltillstånd. Funderar ändå, vad låg bakom beslutet att göra den julen så anorlunda mot de tidigare; kan bara klura ut varför de senare blev under de nuvarande förutsättningarna.

Har en teori om att de konstaterat att jag ville göra mig av med mina kopplingar till Japan helt. Vet att mamma bett om förlåtelse för det japanska körsbärsträdet på framsidan, därför hon trodde att jag inte ville dela med mig av den delen av min bakgrund. Det var efter en sushimiddag som hon gjort, och jag hade i samband med det sagt något som tydliggjorde att jag inte ansåg mig ha japansk bakgrund (det fungerade ganska naturligt i samanhanget, även om det ser rörigt ut när jag skriver det). Kan inte säga precis när detta var, men det var efter att jag flyttat hem igen och innan jag flyttat dit jag bor nu. Och det var efter att jag provat sushi första gången för då var det halvfryst sushi pappa hämtat på ICA (och den var inget vidare).

Gissar att det var i och med detta som de ville etablera mig starkare i mitt svenska samanhang och det var det som kom att påverka dessa julplaner. Byggde alltså, som så mycket annat, direkt på ett missförstånd som kommit ur ett av de där hemska förhören. Just denna gång var det mamma som försökte prata med mig, framför akvariet, direkt efter denna sushimiddag. Jag svarade inte, försökte gå, mamma insisterade på svar, vet inte vad jag sade, om jag sade något alls.

Återkomsten av just det här minnet var på sätt och vis ett av de läskigare återkomsterna av ett minne. Inte för att det var ett särskilt hemskt minne, utan för att det låg så nära i tid. Det kanske kan ha varit tre och ett halvt år sedan nu, men minnet har varit tillbaka ett tag. Skrämmer mig lite att mina minnen aldrig fick någon chans att återkomma förrän detta missförstånd etablerats. Först när de lät mig vara, inte tog upp Japan mer, kunde minnena komma tillbaka. Men skälet till varför de äntligen lyckades hålla sig borta från det var inte för att de förstod att jag mådde dåligt, utan för att de trodde att jag inte ville ha med min japanska bakgrund att göra. Så hemskt sorgligt hela saken. Ville inte alls riva upp min bakgrund, eller låtsas att jag var någon jag inte var, ville bara få vara ifred, få en chans att läka.

Kom nu ihåg att jag skrivit detta klockan ett på natten, och som vanligt inte korrekturläst, kvaliteten är efter det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: