Mitt val av feminism

Verkar ha fått med antifeminister att göra i och med mitt prinsessande. Märker av det och kanske borde gå igenom vad jag menar med min feminism och varför just den stämpeln i princip är den enda jag sätter på mig själv.

Tror det var ungefär ett år sedan och mamma förmedlade frågan om jag tycker kvinnor får göra som vi vill. Mitt svar blev nej, utan krussiduller. Det är liberalismen som bygger på att alla ska få göra som de vill hela tiden överallt; inte feminismen. Detta verkar vara ett vanligt missförstånd bland de som inte ens har funderat över att läsa på om feminism. Det finns visserligen extremliberala feminister, precis som det finns anarkofeminister; båda ideologier som har som grundtes att kvinnor får göra vad dem vill.

Feminsimen som brett begrepp inkluderar alla former av kamp för kvinnors rättigheter. Alla. Ur det perspektivet blir det också uppenbart att jag är feminist och att jag hade varit det även om jag avstått från begreppet. Skälet till varför jag kallar mig feminist är däremot för att få en viss kategori av kvinnohatande män att inte försöka flörta med mig, inte prata med mig, och i allmänhet hålla sig på avstånd. Och egentligen inte mycket mer än så. Det är en fråga om min personliga säkerhet, som transtjej vill jag att dessa ska bli bortrensade så snabbt och grundligt som möjligt.

De rättigheter jag kräver ska respekteras är i första hand rätten till kroppslig integritet, men också rätten till intelektuell integritet och agens. Det handlar alltså om att jag anser att kvinnor, och prinsessor, ska respekteras, och respekteras för vilka vi är så som vi själva definierar oss. Av alla. Alltid. Självfallet så anser jag att dessa rättigheter även omfattar män, men problemet som jag sprungit in i har varit just män som inte respekterar prinsessors rättigheter. Och då är det männen som brister.

Sedan är det klart att jag gärna skulle vilja se jämställdhet i både teori och praktik. Men att respektera andras rättigheter är en fråga om grundläggande mänsklig värdighet, inte en fråga om politik. Det gäller förstsås mellan alla grupper i samhället. Att en liten aristokrati har större respekt av samhället än andra är inte i sig ett problem, men om det är en dominerande grupp som inte respekterar en grupp utan betydande inflytande blir det problem. Aristokratin i fråga är som bekant knappast dominerande och kan därmed se ner på allt och alla, något jag aktivt praktiserar, om än inte i handling; men även då gäller att visa grundläggande mänsklig värdighet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: