Min opraktiska personlighet

Idag har jag lyckats fundera en hel del på vem jag är, vad jag har för personlighet (den där opraktiska saken jag drar med mig överallt), och vad det innebär att vara prinsessa. Och kanske än mer hur jag kommit att bli den filur jag är.

Många av mina personlighetsdrag är jag avlad för, från den japanska sidan ville de ha mig lydig och lojal, och absolut viktigast att jag, till skillnad från dem själva, inte skulle vara sociopat. Den svenska sidan höll andra ideal och ville ha mig intelligent och självständig. De lyckades förstås, men kanske med en del oförutsedda konsekvenser. Att jag är lojal och självständig gör att jag har en typisk visselblåsarpersonlighet, att jag är empat gör det omöjligt för mig att titta på när andra råkar illa ut. De som varit med vet förstås vad detta har lett till, och det har blivit en motivation för mig att acceptera prinsessandet. De där sociopatdragen har gjort att en del inblandade har haft svårt att inse att vad de gör kan göra andra illa. Känner att jag behöver finnas med lite som en symbol för att tiden när förtryck av prinsessor accepterades är förbi.

Det där med att jag är självständig står på många sätt i motsattsställning till att vara lydig, lydighet är mest en stressreaktion för mig. På samma sätt som att jag har svårt att säga ifrån när jag känner mig felaktigt behandlad. Om jag hamnar i pressad situation så löser jag den inte genom att stå upp för mig utan jag genomlider den istället. Detta är nog på många sätt ett av mina mer opraktiska personlighetsdrag, kan heller inte göra så väldigt mycket åt det, stressreaktioner är lite svåra att förändra. Har också lyckats bli stresskänslig men det har nog mest med ett visst barndomstrauma att göra.

Mitt prat om att jag har en opraktisk personlighet har en hel del att göra att jag blev informerad, när de försökte ta reda på om jag hade blivit traumatiserad, om att ENFP-typer var opraktiska och det lät som de hellre ville att jag skulle vara INTP. Just för att det lät som de tyckte det var så opraktiskt gick jag med påa att bli sedd som INTP, även om det kanske inte var sant; att jag hamnat i en sådan där hemsk förhörssituation gjorde att jag kände mig oerhört pressad (se högre upp i inlägget för att räkna ut resultatet av det). På så vis har idén om min opraktiska personlighet lyckats sätta sig som en identitetssak.

Jag tänker inte så väldigt mycket på prinsessandet som bloggen får det att se ut som, för det mesta lever jag ett fullständigt normalt autistliv. Men på bloggen vill jag lyfta frågan för att vissa saker på behöver komma fram. Och mitt viktigaste skäl till att vägra släppa idén om att vara prinsessa är faktiskt att jag blev informerad om att de på den japanska sidan blev oerhört ledsna när de blev informerade om att jag inte ville vara prins. De blev förstås ledsna över att jag inte ville vara kunglig och därmed inte en del av klanen, inte för att jag inte ville vara kille. Har aldrig haft en tanke på att säga upp banden till dem, svarade nej på frågan om jag ville vara prins för att jag inte kan vara kille, och skulle inte klara att försöka vara kille som offentlig person. Av samma skäl som att jag hoppade av Piratpariet innan det grundades, inte en chans att jag accepterar att det skrivs om mig i media med fel kön påklistrat.

Dessa är min rationella skäl till att vilja se till att skydda mina prinsesstitlar, som jag verkligen hoppas jag hunnit få tillbaka nu, annars så vet jag förstås inte så mycket om vad det praktiskt skulle innebära att leva som prinsessa. Gissar sådär lite godtyckligt på att fördelarna övervägar nackdelarna och hoppas på det bästa. Vilket som så lär det komma en del livserfarenheter med det också, samlar lite på sådana. Har en bild av att vem jag är formas starkt av de historier jag har i huvudet, oavsett jag fått de från en bok, fått de berättade för mig, eller upplevt de själv; oavsett de är verkliga eller mindre så. Vill därför bygga en unik samling av dessa historier i huvudet, för att på så sätt bli lite annorlunda, alltid ha ett annat perspektiv, alltid ramla utanför lådan. Det är väl mina egna ideal, som jag formar mig efter.

Annonser

2 responses to “Min opraktiska personlighet

  1. Pingback: Inlägg #598 | En galen.

  2. Pingback: Personlighetsspekulation, och motivation. | En galen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: