En kommentar om Diablo III, och lite annat (typ bild!).

Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg här nu. Kanske inte gör så mycket.

Provade demon för Diablo III igår. Spelet verkade väldigt starkt fokuserat på det hemska konceptet flerspelarläge över internet. Journey är det enda spelet jag stött på som gjort det bra. Tvåan hade ett starkt fokus på taktik och förberedelser som försvunnit i princip helt till trean. Istället för ett fokus på att välja rätt förmågor och utrustning att använda, och det på ett effektivt sätt, så låg fokus på att slå ner så många monster som möjligt på kortast möjliga tid. Ett spel med tappat djup. Däremot så fungerade portningen till handkontroll utmärkt och spelet är inte direkt dåligt, men verkligen inte min genre.

När jag spelade spelet sprang jag runt med en halvnaken tjej som jag valt som gubbe. Verkade finnas både halvnakna och mer påklädda av båda av de vanligare könstillhörigheterna att välja mellan. Kommer inte ihåg så noga. Har tagit bort demon så kommer inte kolla upp. Tycker ändå det är känns lite småcoolt att köra med en orädd halvnaken tjej som är lokal hjälte; just biten att vara så självklart bekväm med att vara halvnaken, jag är det hemma men skulle knappast klara det i den miljön. Risken att jag betalar för spelet är dock minimal om de inte tänker lägga tillbaka fokus på taktik och förberedelser.

För att tjata om det där prinsessandet; i november 2011 såg jag japanska drag i min spegelbild för första gången, därefter, när jag inte kunde fly längre, kom mina minnen av det tillbaka. Och med tanke på hur mycket bättre detta fick mig att må, de dramatiska ändringar som följde därefter, känner jag mig tvungen att fråga: varför är vi så försiktiga som vi är idag? Kan vi inte bara lägga på en till bit, som i sig inte är hotfull, som jag heller inte kan gömma mig för? Borde det inte ha samma positiva effekt som det hade då? Går det inte lägga på en bit till som inte är som bortblåst, som den aldrig hänt, redan morgonen därpå, även om den kanske var en påminelse.

Nu var de japanska drag jag såg då allt annat än tydliga och den kräksjuka jag råkade ut för hade antagligen starkare triggande effekt än mina långsamma av hormonbehandlingen orsakade utseendeförändringar. Och det är svårt att bedömma i vilken utsträckning det var minnenas återkomst som orsakade mina hälsoförbättringar. Det att jag fick bo själv och könskorrigeringen i sig hade antagligen också väldigt starka positiva effekter på min mentala hälsa. Men samtidigt tycker jag att tidsperioden tyder på att det var minnenas återkomst som var den viktigaste biten. När minnena återkom och min hälsa dramatiskt förbättrades, vilket hände samtidigt, hade jag ätit hormoner i tre månader och bott själv i sju.

Nytt ämne igen! Kom plötsligt idag att tänka på en bild, en kritteckning, jag målade på grundskoletiden. En bild föreställandes en skugga av en hand på lila bakgrund. Så jag bestämde mig för att leta rätt på den. Den såg inte riktigt ut som jag mindes den, skulle inte kalla den vacker, men den är antagligen den bild som sitter djupast i mitt huvud. Möjligen efter en numera slängd bild på en liten vinge med pilar runt, men vad gäller den så minns jag den mer för att jag fått den kommenterad i efterhand.

Får väl säga att jag får vara klar för idag och ska gå och lägga mig att sova. Klart för idag och tack läsare för besöket.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: