Minnesträdet

Mitt tämligen långsamma arbete med att förtå hur jag fungerar verkar närma sig färdigställande. Har tidigare utvecklat en ganska trevlig cirkelmetafor för inlärningsarbete. Nu verkar jag ha fått till en trevlig beskrivning på hurdan jag är som person.

Om vi tänker oss minnebyggandet, erfarenhetssamlandet, som ett växande träd. En stam som utgör ett ramverk för hur jag förstår saker och sedan mindre och mindre grenar med alltmer specifik kunskap, alltmer detaljerade minnen. När jag engagerar mig intellektuellt eller studerar diverse intressanta saker växer de delarna av kronan som är relevanta för ämnet. Små grenar växer sig starka, till ett nytt ramverk som behövs för att förstå ny information som är beroende av den tidigare.

Nu betraktar jag det som att jag har en huvudstam och en sidostam. Huvudstamen kan vi kalla för nördstammen. Den har en grov datagren, någon informationspolitikgren, lite varierande smågrenar om diverse mer eller mindre fascinerande vetenskapliga ämnen. Och så kulturgrenar, en för elektroniska spel, en ganska grov japannördgren. Finns många saker på denna stam. Den är stor och klarar sig ganska bra även om den dränerar en del intellektuell energi.

Sedan har vi den betydligt mindre sidostamen. Vi kan kalla den för den bortglömda stamen. Den var den som samlade alla mina försvunna minnen. Denna stam har inte alls fått lika mycket intellektuell energi efter sig och har därför inte kunnat växa sig lika stark. Men det är genom denna jag har fått mitt sociala behov, den bygger små skott för sociala relationer. Enligt dennas ramverk är sociala relationer och en stark indentitet det viktagaste som finns.

Nörden i mig får bygga fasta identitetsskapande idéer. Säga att sådan här är jag. Även om nördstamen inte har det behovet så riskerar jag att skada den glömda stamen om den inte har något hålla sig fast vid. Stamarna har sedan minnena börjat återkomma långsamt vuxit ihop, men de är inte helt ihopvuxna än. Så jag behöver en del ganska strikta ramverk för hur jag lever för att inte den glömda stamen ska känna sig identitetslös. Och den vill inte bara ha en stark identitet, utan också ett socialt sammanhang. Har en förhoppning att jag ska underlätta sammanväxandet om den mår bra.

Självfallet är jag glad att min sidostam gjorde sig påmind på det sätt den gjorde, genom att försöka växa samman med huvudstamen. Hade kunnat råka ut för att den försökt prata med nördstammen, det hade varit lätt att tolka som röster i huvudet. Den hade helt plötsligt kunnat bestämma sig för att vara huvudstam och helt enkelt ta över, så att jag haft de minnena, och den verklighetsuppfattningen istället. Och stamarna har ganska olika syn på vad som är viktigt. Hade blivit ganska annorlunda, väldigt plötsligt, och det hade antagligen börjat pendla fram och tillbaka.

Den lilla, bortglömda, stamen har genom att den fått mindre intellektuell energi tilldelad sig inte utvecklat sin verklighetsbild på samma sätt som den större stamen. Den vill inte bara ha en stark identitet och klara regler för hur saker ska vara, den är också misstänksam mot allt och alla som inte delar detta regelverk, denna verklighetssyn. Så jag förtår lite att det finns människor som blir skeptiska mot allt och alla, de saknar en stor intellektuellt engagerad stam som kan vägleda deras mindre intellektuella delar.

Vill trycka i lite intellektuell energi rakt in i den mindre stamen, men för det behövs också lite sociala reltioner och annat fluff som den bryr sig om. Det behövs möjlighet att bygga vidare på de minnen den har.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: