Mina estetiska beslut

Det var uppenbarligen för tråkigt att sova denna natt, så jag är uppe igen. Kanske inte spelar så stor roll, behöver vrida tillbaka dygnet en vända vilket som och jag har fått mer än fyra timmars nattsömn.

Skrev igårkväll en del om estetiska beslut; hur jag vägrar ta dem bara på basis av estetik. Detta har att göra med att all estetik, oavsett hur vacker jag råkar tycka den är, bär med sig ett budskap. Att kräva av mig själv att jag ska ha minst två skäl för ett estetiskt beslut gör att jag måste hålla mig medveten om signalerna ett sådant val sänder ut. Problemet bir förstås att jag i och med detta sätt att hantera frågan på blir segare på att ta sagda beslut.

Försöker att hålla mig ett litet stycke från mittfåran vad gäller hur jag ser ut. Väljer ett något androgynt utseende baserat på förstora herrkläder. Både för att jag redan har de kläderna och för att jag vet att det går vägen. Min nuvarande estetik är bra på så sätt att den samtidigt inte sticker ut, och att den inte bjuder in (till kommentarer etc.). Skulle jag anpassa mig till normer i större utsträckning skulle jag också bjuda in jobbiga filurer att kommentera, medan jag nu visar att jag inte tar till mig kritik vilket som.

Självfallet gäller denna process även vad jag väljer för bakgrundsbild på datorn, val av musiksmak etc. Men denna typ av beslut har mindre betydelse än de om hur jag väljer att se ut själv.

Har märkt av allt mer att jag bokstavligen är avlad för att se bra ut. Förstår att detta ger mig en del direkta fördelar i kommunikation med andra. Samtidigt så väljer jag att kompensera för detta genom att inte engagera mig för mycket i mitt utseende. Har inga direkta skäl att se bra ut och känner mig inte riktigt bekväm med att jag uppenbarligen delar en del estetiska uppfattningar med de filurer som stod för avelsarbetet.

Och när vi ändå ska diskutera mode, så kanske jag ska ta upp min favorit i ämnet. Lolitamodet. Att jag tycker om det har att göra med att det utvecklats för att vara vackert men samtidigt inte vara sexualiserande. Min feministiska ådra älskar den tanken. I min egen feministiska bana har jag aldrig valt att vilja se en upplösning av könsnormerna helt och hållet, däremot vill jag se problematiska ideal uppbrutna. Ett sådant problematiskt ideal är det ständiga sexualiserandet av kvinnokroppen.

Vill av flera skäl dock inte japanisera mig onödigt vad gäller denna typ av ytliga beslut. Vill inte att människor utan koll ska acsosiera mig med japansk kultur; och om de gör det vill jag att det ska vara av valfritt mindre ytligt skäl. Mitt androgyna utseende med för stora herrkläder har förstås också med detta att göra; herrkläder är i regel inte sexualiserande. För stort har att göra med att det är bekvämt, och det är vad jag hade. Lite småautistiskt att välja att inte ha åtsittande kläder så det passar bra in i pusslet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: