Försöker återhämta mig

Trodde jag skulle känna mig bättre idag, de jobbiga filurerna är om inte färdiga åtminstone utkastade. Kan aldrig mer släppa in sådana. Kan inte sova, vaknar och gråter av ångesten över att de kan komma och ringa på dörren mitt i natten igen. Försöker återerövra min lägenhet, men den känns mer som ockuperad mark än som hemma. Ska få hjälp imorgon att ordna det lite, hänga upp ett par lampor igen; förhoppningsvis få hjälp med att flytta tillbaka köksbordet.

Hur länge jag får sitta med denna ångest vet jag inte, rädslan för öl och fullsatta föreläsningssalar har jag haft i 5½ år nu efter nollningen på KTH. Inte bara fullsatta förelsäningssalar, utan alla situationer där jag inte kan gå ifrån för att det är människor ivägen, men föreläsningssalar är värst. Rädslan för detta med renoveringsarbetare känner jag riskerar utveckla sig på ett liknande sätt, därmed tror jag att jag aldrig mer kommer kunna välkomna filurer av detta slaget. Att släppa in dem är något jag idag ångrar djupt, att kollapsa på golvet och gråta är på inget sätt roligt.

Har haft ganska bra stöd från min omgivning, klarar mig kanske med hjälp av dem. Kanske kommer undan att detta blir ett långvarigt besvär. Vet inte hur mycket stöd jag behöver för det. De har funnits där när det varit jobbigt nu. Känner ändå att jag inte klarar att slappna av i vad som borde kännas som mitt hem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: