Meningen med intelligens

Har sedan några dagar funderat på meningen med intelligens, har ganska mycket av varan och då vill jag också försöka se vad det är jag faktiskt är bra på. Intelligens förekommer främst hos utpräglat sociala djur. Till exempel människor och delfiner lever båda i samhällen bestående av många vagt definierade grupper vi går ut och in i, grupper som inte sällan har intressen som står i konflikt med varandra. Det verkar alltså som att den evolutionära kraften som skapar intelligens är att intelligens ger förmågan att kunna hantera dessa intressekonflikter på ett snyggt sätt, att undvika att de eskalerar till våld.

Intelligens definieras ofta som den generella förmågan att lösa problem, att den sedan utvecklats för att den ger bättre möjligheter att reda ut sociala konflikter gör förstås inte att den inte kan användas för att lösa andra problem också.

Om mina betraktelser inte är helt fel verkar det som att våld i regel uppstår ur en frustration, en frustration som i sin tur uppstått för att man känner att man misslyckats med att lösa en social konflikt. Med detta menar jag till exempel en religiös sekt som använder våld mot en medlem som vill lämna sekten med ursäkter om att driva ut onda andar, ursäkten är då ett sätt att intellektualisera valet av att använda våld; orsaken till våldet är att man känner att man tappar kontrollen över en medlem, ett av sektens intressen. Ett annat exempel är en förälder som slår sitt barn, och ursäktar det med att det är i uppfostringssyfte, återigen är det förälderns och barnets intressen som står i konflikt och föräldern finner ingen fredlig lösning på problemet.

Det händer förstås också att detta våld institutionaliseras, där våld används systematiskt. Men även i dessa fall har jag en bild av att det började som jag skrev ovan, sedan har man tagit sedan tagit intellekualiseringen på allvar istället för att se den som ett enkelt ursäktande. Det vill säga man väljer att tro på ursäkten hellre än att erkänna att man handlat fel. Sedan går man ibland vidare och övertygar andra om att man har rätt, antagligen delvis för att ytterliggare övertyga sig om att man inte gjort något fel.

Måste erkänna att det finns en viss trygghet i att känna att jag har god förmåga på just att undvika detta våld. Så jag är antagligen inte helt neutral här. Vet inte om det spelar så stor roll, bitarna verkar passa.

Ett vanligt missförstånd om intelligens är att det är något genetiskt, något medfött, något som är bestämt redan från början. Detta är fel, intelligens är något man lär sig. All form av utbildning och intellektuell stimulans, och antagligen också att leva i en socialt komplex miljlö, stimulerar utvecklandet av intelligens; detta fram tills att hjärnan är färdigutvecklad vid ungefär 26 års ålder. Generna kan förstås påverka förutsättningarna för att utveckla hög intelligens, men de kan aldrig vara en garant mot att man aldrig utvecklar så mycket av varan.

Ser lite fram mot 2040-talet då våra datorer antagligen passerat människan intelligensmässigt, och det med viss mariginal. Detta skulle kunna innebära att vi hamnar i en situation där vi bör använda datorer för att lösa våra konflikter. Kanske i synnerhet internationella sådana. Datorerna kommer antagligen fokusera på konflikten mellan råttor och människor, lite som utmaning. Frågan är inte om vi inte också får utomjordningsbesök då någon gång också. Med galaxen i den storleken den är verkar det osannolikt att det inte finns en civilisation över det mesta av den, däremot är förstås en art inom vilken våld förekommer inte intelligent nog för denna. 2040-talets datorer däremot…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: