Vardagsbloggande; 3-4 jan

Igår var jag inne i stan på diatermi igen. Gick bra. Hade varit på min favoritsushiresturang innan, herren bakom disken tilltalade mig på japanska så jag antar att jag ser ut som någon som borde kunna. Inte helt förvånad. De hade bytt te till ett kinesiskt väloxiderat oolong, tycker om sådana teer. Efter diatermin gick jag och köpte shampoo hos Lush, det nya är baserat på banan och ska tydligen vara bra för färgat hår (mitt är hennafärgat, ett specialfall av färgat iofs, men detta kan nog fungera).

Tevalet hemma idag var ett japanskt gyokuro, ett trevligt te som ska bryggas i halvjummet vatten. Upptäckte att jag skulle sparat sumpet, var ätligt så det hade varit gott i mitt stekt ris med laxskinn jag planerar laga snart. Har laxskinn över. Teet har lite av en spenatkarakär i smaken, men det är tydligen sådant te som man pulvriserar till macca och macca har just denna spenatkaraktär. Och samma temperaturkänslighet.

Fyller år på söndag så jag var hos farmor och farfar idag på födelsedagsfika och fick en present, mörk alladinask. Har ätit upp alla praliner utom två sorter. Sparat resterande i kylskåpet, kanske kan klara att äta dem imorgon. De som är kvar är vaniljfudge och jordgubbslem.

Nu under kvällen och natten har jag bytt te till ett svart te med bergamottsmak (Earl Grey) och funderar för närvarande på min alltmer speciella relation till japansk kultur. Det är antagligen uppenbart bara av att man läser posten att se att denna relation är just speciell. Den som känner både mig och den japanska kulturen är det fullständigt uppenbart för. Tror nästan jag alltid varit sådan. Bestämde mig någon gång i tonåren för att nörda ned mig totalt i japansk kultur, mest hoppade på jag på min storebrors animeintresse. Samtidigt har jag vägrat exotifiera kulturen, har benhårt hållit fast vid inställningen att japaner är fullständigt normala människor. Tror att alla människor är fullständigt normala vilket förstås gör att exotifiering av andra kulturer känns oerhört fel.

Någonstans i denna kombination har min relation till det japanska vuxit fram. Visar sig allteftersom att min relation till japansk kultur är mer komplex än jag någonsin kunnat föreställa mig. Det verkar som att val av attityd ifrågan inte bara var lämplig, utan närmast nödvändig. Betraktar mig som nednördad i japansk kultur, men börjar få anledning att tro att det finns aspekter av min relation till kulturen som inte riktigt kan förklaras så enkelt. Inte mig emot, ser med spänning på utvecklingen.

Ska träffa psykolog på måndag, ska se om jag kan pressa ur mig de personlighetsförändringar jag haft senast året. Se om jag kan beskriva mina märkliga minnesbilder. Om de är sanna har jag minst sagt en nära relation till Japan. Och kanske kan få en vettig diagnos på mina besvär om jag lyckas. Hoppas på det. Och med den närhet det visar sig jag har till det japanska får jag allt svårare att tro att det inte är sant.

Tack för att du läser, jag ska försöka få mitt liv att byta riktning igen nu. ^.^

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: