Ett misstag

Jag har lyckats med ett misslyckande, ett imponerande misslyckande. Skulle handla lite grejor före nyår för att se till att jag hade mindre än 25000kr på banken den sista men glömde att tänka på att de bara reserverar och pengarna dras inte förrän nästa år. Detta misslyckande gör att jag kommer att få nedsatt bostadstillägg nästa år*, inte säkert att jag har råd vilket kan innebära att jag tvingas flytta. Det är lite synd, trivs bra med de boendestöd jag har här och det känns onödigt att riva upp saker.

Om jag lyckas skaffa mig en alternativ inkomstkälla fram tills dess är förstås problemet ur världen, men det är verkligen inget jag skulle lita på. Mitt förra inlägg lär inte dra någon intressent och arbetsmarknaden för tjugofemåriga högskoleavhoppare verkar kunna aproximeras till ett helvete.

Känner mig osäker om jag kan lita på att mitt privatadministrativa komplex tar över de essentiella bitarna. Var på besök hos mina farföräldrar och någon ansvarig inom kompexet brukar ringa i dessa lägen, att detta inte skedde denna gång är ett tecken på att man bytt strategi. En rimlig prioritering då den tidigare strategin var markerat ofungerande. Hoppas för närvarande att de förstår att de tendenser jag haft att slå ifrån mig allt som har med de komplexa grejerna att göra måste förstås utifrån mitt tidigare mentala tillstånd. Känner själv att jag hamnat i ett vakuum, väntar på åtgärder men dessa filurer verkar tro att jag hellre försöker skapa ett liv som kan aproximeras till normalt. Blir bara irriterad när de försöker dölja saker för mig. Om jag kan få de att göra insatser behöver jag inte snylta på det allmäna längre.

Och ovanstående stycke ser lite ut som kodspråk…

Har vilket som en förhoppning om att min nuvarande neuropsykiatriska utredning kan dementera att jag skulle ha någon funktionsnedsättning. Detta skulle förstås göra att jag inte kan få någon aktivitetsersättning heller. Skulle jag bli tvingad att ta mig till arbetsförnedringen lär jag inte överleva, det kan jag se till egenhändigt. Att skaffa mig ett liv där jag blir ett kugghjul i det nyliberala maskineriet skulle inte bara kännas meningslöst, det skulle jag uppleva som en direkt attack på min värdighet**.

Klar med detta inlägg, kommer nog tillbaka igen, besöker mina föräldrar på söndag som vanligt; nyårsfirande verkar inte bli något.

* Inte omeddelbart, men från och med i augusti när nya perioden för aktivitetsersättningen startar.

** Och jag saknar fullständigt förståelse för de som inte gör det, detta är alltså inte för att jag upplever att jag är bättre än andra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: