Lite karaktärer i Tales of Graces f

Under en knapp vecka nu har jag lagt ner ~17-18 timmar på att spela ett JRPG vid namn Tales of Graces f, namnet förstår jag inte mycket av men jag har dragits med i spelet på ett helt annat sätt än jag trodde jag skulle. Visste att jag borde spela mer JRPG-spel, särskilt om jag ville lägga mer tid vid spelkonsolen (vilket jag kände för).

Även om jag tänkt skriva om spelet är detta min blogg, så jag skriver primärt om mig, så vänta dig inte recension, åtminstone inter i vanlig mening. Kan komma en och annan spoiler, men dessa bör inte vara särskilt alvarliga; tänker inte fokusera på storyn, utesluter inte att jag kör ett sådant inlägg när jag kommit närmare slutet. I stället ska jag ta några av karaktärerna, om du strikt undviker spoilers så kan du vänta med att läsa.

Jag håller mig till de spelbara karaktärerna, det har inte dykt upp så mycket intressanta filurer annars; skipper att gå igenom de manliga spelbara karaktärerna också då de är markerat tråkiga med personligheten avskalad. En figur som är återkommande i japank populärkultur, och som också finns i detta spel, är den intetsägande manliga huvudkraktären; han är tråkig, aningslös, och har svårt för det där med att tänka.

Det finns tre kvinnliga spelbara karaktärer (inte mer spoiler än att titta i trophylistan), Cheria, Sophie, och Pascal. Vi ska komma ihåg att samhället de lever i verkar vara åt det markerat patriarkala hållet, så dessa personers världsbild är något som notoriskt inte tas hänsyn till. I och med att Pascal är den mest intelligenta av karaktärerna skulle jag därmed vilja deklarera att de manliga karaktärerna är åt det dumdristiga hållet.

Cheria är intelligent, ganska blyg, och har lätt uppleva situationer som pinsamma. Tillbakadragen i kroppspråk och en viss oförmåga att pressa igenom sina idéer. Hon verkar ha en defaitistisk inställning till patriarkatet men söker ändå få gehör för sina åsikter, men då på patriarkatets villkor. Har skaffat sig otroligt söta kläder, förstår dock inte varför kjolen ska vara så kort, de manliga figurerna har de inte sexualiserat.

Första gången jag såg henne i sin vuxna form reagerade jag starkt, något skar sig i min hjärna. Hon hade ett kroppspråk, och ett sätt att inte se folk i ögonen på, som i mångt och mycket har liknande motsvarigheter i mitt kroppspråk. Jag är på intet sätt lik henne, men att se de kropsspkråksdragen utifrån fick något att hända i mig hjärna, något jag kände mig väldigt obekväm med. Hennes kroppspkråk blir mer normalt senare, så på så sätt var det inga problem.

Pascal är som jag nämnt tidigare i särklass intelligentast, hon är arkeolog och studerar ruiner från en mer avancerad civilisation än hennes egen. Har otroligt mycket koll på det mesta åt vetenskapligt håll i en värld där varken vetenskap eller kvinnor tas särskilt seriöst. Fartig personlighet, får gehör för sina åsikter genom att låtsas vara så korkad att hon inte borde förstå att ingen vill lyssna. Hon sätter fart på hjärnan när det kommer till saker hon finner intressanta, i andra situationer verkar hon finna det enklare att spela dum på de mest genomtänkta sätt.

Sedan har vi Sophie, jag har satt Sophie som karaktär att springa runt med, istället för att ha den intetsägande huvudkaraktären främst. Sophie är den karaktären jag kopplat starkast till. Hon åldras inte och ser ut att vara ~14 år, har tappat det mesta av sina minnen. Personlighetsmässigt är hon fåordig och tillbakadragen, men tydligt även där att hon är permanent i yngre tonåren. Den enda stabila punkt hon har är den intetsägande huvudkaraktären, så det är därför hon hänger på; relationen är alltså den som en tonåring har till en vuxen. Kärlek förstår hon och hjälper gärna till med att få relationen mellan Cheria och huvudkaraktären att fungera.

Sophie har lite drygt marklångt hår vilket väcker lite avund från min sida, själv har jag bara midjelångt. Men det fungerar, hon får agera representant för mig i spelet. Har satt en vattenmelon på hennes huvud så hon blir lite längre också, mest för att jag tycker om att mixtra ned utseendet på filurerna.

Denna text hadlar absolut om spelet, i och för sig, tycker att den säger en del om mig också. Men då är jag klar, så hejdå så länge, ska dra in till stan i snöovädret (lätt snöfall, mycket snö, ljuset av det fick mig faktiskt att piggna till lite; har annars en tendens till vinterdepressioner).

EDIT: Pascal studerar sin egen civilisations ruiner, de har hängt med ett tag och flyttat runt. Civilisationen gömmer sig lite.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: