En bloggpost om lite av min psykiska historia.

Att jag inte känt för att blogga så mycket på sista tiden har nog att göra med morfars död och begravning, har en misstanke om det. Vill egentligen försöka hålla fart på bloggandet men kommer inte riktigt igång. Det händer i och för sig lite för lite i mitt liv just nu vilket som; kan också påverka.

Har varit lite överdrivet försiktig vad gäller att börja göra saker, mest för rädsla att jag ska kollapsa mentalt igen och behöva börja om från ‘sitta och skaka av ångest’-nivån. Det kom till efter att jag upprepade gånger bestämt mig för att köra på för fullt och hoppats på att det skulle funka om det bara var en ny sysselsättnming jag försökte med. Funkade inte, kollapsade mentalt ett par månader in varje gång.

Försöker söka strategier, hur ska jag kunna se till att göra något? Måste först se till att det inte finns krav, eller ens förväntningar, på att jag ska lyckas med något. Så att försöka med varianterna förvärvsarbete eller studier blir oerhört svårt, förvärvsarbete vill jag inte ha vilket som och jag tycker verkligen inte om när människor tjatar om det; vet att sådant inte skulle vara möjligt nu eller inom närmsta tiden. Kanske ser ‘normal’ ut ytligt, bortsätt från mitt tillbakadragna kroppsspråk och oförmåga att se folk i ögonen/ansiktet (autistiska kroppsspråksdrag); men jag är nog fortfarande ganska skör mentalt.

Jag är inte deprimerad* längre, känner mig ganska säker på det; har inte så mycket erfarenhet av att vara depressionsfri så jag vet inte riktigt hur depressionsfri man ska vara. Men det finns som sagt antagligen en stor risk för återfall. Vägen till ett normalare liv har för mig varit starkt kopplat till min könskorrigering, och möjligheten att bo själv i egen lägenhet.

Bestämde mig för när jag flyttade hemifrån för andra gången att denna gång skulle jag inte fråga mig ‘vad skulle pappa tycka?’ om allt möjligt, och känslan av att inte behöva anpassa mitt liv efter andras (i detta fall, för mig upplevt, omöjliga) förväntningar har hjälpt mycket. Och faktiskt har detta också gjort att jag sköter både mig och lägenheten bättre än sist jag provade, helt enkelt för att jag mår bättre.

Så till sist en liten sidonot, jag vet inte när jag börjar på ett inlägg vad det kommer handla om, det blir bara; på så sätt blir det lite ett sätt för mig att se vad jag tänker på. Hanterar drömmar likadant, om jag vaknar och kommer ihåg en dröm så utgår jag från att den på något sätt relaterar till känslor och tankar jag hade dagen innan.

* Det är svårt att testa enkelt, vet att man kan skratta ibland även när man är självmordsbenägen och spenderar dagarna med att skakandes stirra in i en vägg; man har bara lite längre till det. Har provat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: