Det enda verkligen skrämmer mig.

Ska ut och leta medicin, tog slut på mina antiandrogener idag och glömde köpa nya igår; om de inte har på apoteket här får jag åka in till Stockholm igen. Men innan skriver jag ett blogginlägg.

Hade lite svårt att sova natten till idag, någon hade skrivit på twitter om flickor som blivit illa behandlade (historiskt, men jag reagerar alltid lite dramatiskt på sådant). Det var inte värre än att jag låg med ont i magen och inte kunde somna om halv fem på morgonen.

Annars, när det inte är några tweets utan mer målande beskrivningar, kan jag reagera mer dramatiskt; kommer ihåg en nyhetsartickel jag läste i våras som fick mig att krypa ihop på golvet i fosterställning och gråta. Lite synd att jag inte kunde läsa färdigt artickeln. Min hjänra målade upp bilderna i huvudet igen ungefär en vecka senare och jag fick krypa ihop på golvet igen, och det bara av en attackerande minnesbild.

Det är egentligen bara återgivningar av händelser där flickor blivit illa behandlade som får mig att reagera sådär; desto mer målande beskrivet desto kraftigare reagerar jag. Står verkligen inte ut med tanken att människor behandlar flickor illa. Av någon anledning klarar jag det bättre om det är andra som är utsatta.

Men nu måste jag säga hejdå för ett tag, måste fixa medicin.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: