Spelar Skyrim

Har spelat Skyrim överdrivet mycket de senaste två veckorna ungefär, bra spel på många sätt, väldigt lustigt på andra. Är lite slumpartad som person vilket ger som tydligast avtryck när det kommer till spelande, gör inte saker i den ordning eller riktigt på det sätt som är tänkt vilket gjort att jag springer in i många buggar och en och annan designmiss.

Svårighetsgraden på fienderna är galet varierad, i samma grotta kan det finnas fiender som trillar ihop på backen av att jag är i samma rum som dem och sådana som tar både flertalet försök och lång tid att göra sig av med (inga fiender är för svåra, inget Rubyweapon här). Drakar tillhör de medelsvåra, sabeltandade katter är numera sådana som jag inte behöver engagera mig i. Jakt sköts bäst genom att jag ropar på djuren, inga vapen behövs.

Mina favoritaktiviteter är att plocka blommor, smida, och prata med slumpartade filurer. Att springa runt och rensa områden på kartan på uppdrag är också en aktivitet jag uppsakattar, pratande gör att det formligen kryllar av dem. Planerar rutter så jag passerar så många som möjligt, tömmer en och annan grotta på vägen. Strider och story känns klart sekundärt, att jag skulle läsa böcker eller faktiskt lyssna på vad folk säger är ovanligt, för lite fart på sådant.

Klart jag uppskattar den oförutsägbarhet som min spelstil orsakar (gillar mindre de berg av bergsblommor jag samlar på mig), slumpartad person behöver slumpartat spel; men lustigt är det att den bara accepterar det.

Nu är klockan sent och jag ska finna en väg till säng.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: