Arbetshetsen

Jag har inget jobb, och sätter prestige i det. Det är inte bara så att jag som är stresskänslig och människorädd inte skulle kunna hantera ett arbete. Jag vill inte. Jag tvärvägrar.

Pappa är en sossefåne som tror att arbete botar alla problem, det är något av en kollektiv vanföreställning inom den socialistiska ideologin; jag får låta larvet hålla sig även om jag mest känner förakt inför hans — och andras — arbetshets. Jag säger inte att högern, kristmuppar och arbetshestare som de är, skulle vara bättre. I sin tro på den protestantiska arbetsmoralen försöker de gärna bota alla problem genom att tvinga människor till meningslös sysselsättning. Kontraproduktivt förstås.

De alla förspråkar den miljöparasitiska tillväxthetsen — idén att om vi bara producerar mer skit så blir samhället bättre. Saker som är gjorda för att gå sönder, produkter som inte går att sälja utan mördande reklam. Denna sörja önskar dessa idioter att jag ska bidra till produktionen av.

Det är inte så att jag inte är villig att bidra till samhället — men om bidraget är att öka resursslöseriet för att kunna få tillväxten i varucirkualtion (BNP) kunna stiga lite till i någon form av statistikmanipulation så strejkar jag. Det är inte ett bidrag, det är att tära på gemensamma resurser, det är ett parasitiskt ingrepp.

Nu ska jag gå och hatiskt sura över era dumheter ett tag till.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: