Livet känns märkligt upprivet

Upplever väldigt starkt att någonting i mitt liv förändrats, och förändrats mycket skarpt senaste månaderna, och nu sedan jul i synnerhet. Men jag kan inte sätta fingret på vad. Känns lite som när jag var på läger i ungdomen. Som att både miljö och socialt sammanhang i vilket jag existerar har blivit förbytt.

Min första tanke är förstås att det har med mitt lilla hov att göra, att de tagit något beslut och ändrat något i hur de försöker forma den bubbla i vilken de placerat mig. Men har inte kännt såhär, inte alls, tidigare gånger de gjort så.

Funderat på om det kanske bara är en större mängd mindre förändringar som hänt. Skulle ganska enkelt kunnat lista dussintalet saker som ändrats, större som mindre. Har varit mer sådant än vanligt, varav en del klart stressinducerande, andra mer positiva.

Samtidigt så kom jag i bråk med mitt lilla hov i höstas, så det skulle klart kunnat trigga försök att tänka om lite från deras sida. Så jag kan verkligen int esläppa dem från misstankarna.

Pratade med lillebror i lördags, och han tog upp lite kring försäkringskassan som fastnade i mitt huvud. Att det tydligen är ett vanligt problem att läkare skriver intyg som inte lever upp till deras standard, så att de måste ge avslag trots att sökanden egentligen har rätt till den ersättningen. Alltså även så att det förekommer att det framgår från den information myndigheten fått att sökanden har rätt till ersättning, men de måste ändå ge avslag på grund av sådana undermåligheter.

Har fastnat och fundera, är det kanske så att lillebror sade det till mig på uppdrag av mitt lilla hov. Vet att de tidigare tagit kontakt med diverse myndigheter, i diverse sammanhang. Verkar inte helt omöjligt att jag kommer råka ut för något sådant med den förfrågan om omprövning av min ansökan om sjukersättning jag lämnat in nämligen. Så det kan mycket väl vara så att mitt lilla hov bad min lillebror informera mig om ovanstående för att minska det stresspåslag ett avslag skulle innebära.

Själv tycker jag, som alltid, att mitt lilla hov ska se till att jag får mina pengar. Helst hela min pengahög förstås, men i och med att de stenhårt vidmakthåller att det inte är möjligt kanske jag kan komma med ett annat förslag. De kan väl ta och finansiera denna sjukersättning i försäkringskassans ställe? Så får myndigheten agera mellanhand för att dölja den verkliga avsändaren? Men om det nu är så viktigt att jag inte får höra något direkt av dessa mina medmänniskor, så varför inte? Annars får de väl fortsätta agera diplomater och spioner åt mig och åtminstone bistå i utredningen.

Annonser

Fått Civilisation VI att starta, äntligen!

Känner att jag bör skriva att jag har fått Civilisation VI att starta här hemma på datorn, och också bör säga vad felet var.

Jag har haft problem med att spelet matar ut nedantsående felmeddelande vid uppstartsförsök sedan i augusti.

/home/poff/.local/share/Steam/steamapps/common/Sid Meier's Civilization VI/./Civ6: /usr/lib64/libcrypto.so.1.0.0: version `OPENSSL_1.0.0' not found (required by /home/poff/.local/share/Steam/steamapps/common/Sid Meier's Civilization VI/./Civ6)
/home/poff/.local/share/Steam/steamapps/common/Sid Meier's Civilization VI/./Civ6: /usr/lib64/debiancompat/libcurl-gnutls.so.4: version `CURL_GNUTLS_3' not found (required by /home/poff/.local/share/Steam/steamapps/common/Sid Meier's Civilization VI/./Civ6)

Spelet har sedan inte kommit igång.

Av en slump idag så hittade jag en länk till en bugg i Gentoo, 644048, ett annat program men ett liknande felmeddelande. Så jag gissade på att felet var samma med Civilisation. Kompilerade, och länkade, om curl och openssl med ld.bfd och felmeddelandet ersattes med nedanstående.

/home/poff/.local/share/Steam/steamapps/common/Sid Meier's Civilization VI/./Civ6: /usr/lib64/libcrypto.so.1.0.0: no version information available (required by /home/poff/.local/share/Steam/steamapps/common/Sid Meier's Civilization VI/./Civ6)
/home/poff/.local/share/Steam/steamapps/common/Sid Meier's Civilization VI/./Civ6: /usr/lib64/debiancompat/libcurl-gnutls.so.4: no version information available (required by /home/poff/.local/share/Steam/steamapps/common/Sid Meier's Civilization VI/./Civ6)

Och spelet startade.

Felet verkar alltså vara en liten miss i byggsystemet som användes för spelet. En miss som alls inte påverkar de flesta spelare. Men i och med att mitt system är länkat med ld.gold så gick det inte och jag fick länka om ett par bibliotek.

Ibland gör det här med att använda Gentoo livet lite mer intensivt. Jag grät av glädje när jag fick igång spelet och såg startfilmen.

Personlighet och böcker

Har fått ett besök på ett väldigt gammalt inlägg om personlighet. Är fortfarande av uppfattningen att Myers-Briggsgrejset i huvudsak är att betrakta som pseudovetenskapligt, men skojsigt.

Vet att mina medmänniskor betraktar mig som duktigt introvert. De tycker också att jag läser mycket, inkusive mycket böcker. Tycker att det är en något kreativ definition av mycket. Att läsa en bok tar mig ungefär fyra timmar, läser cirka tre böcker per år, alltså tolv timmar bokläsning. Aktiv läsning då, inte gömma mig bakom en bok på tåget eller så. Kan inte få till att det skulle vara mycket. Läser förstås desto mer digitalt, på Twitter och så. Vet inte riktigt hur mycket, ett par timmar per dag kanske.

Vet inte riktigt vad för Myers-Briggspersonlighet mitt lilla hov kategoriserat mig som. Gissar på att de dortfarande håller på med sådant där. Känner mig tämligen övertygad om att de sätter ett N på plats nummer två, att jag tänker abstrakt snarare än konkret. INxx alltså. Sedan vet jag faktiskt inte. Har egentligen ganska särpräglande personlighetsdrag men jag känner inte att detta sätt att mäta fångar upp dessa särskilt väl.

Menar, listar man en fin liten lista av särpräglande drag: autist, trans, feminist, historiskt trauma, prinsessa, nörd, pirat. Tar in lite att jag inte bara tycker att jag inte borde behöva syssla med arbetande, utan att jag definitivt inte ska beblanda mig med sådant. Sedan kanske använder mer etablerade sätt att mäta personlighet. Man borde då kunna bygga up en bild av att jag har en ganska spretig och eklektisk personlighet. Medvetet excentrisk.

Är förstås sådan som jag är för att göra mig så frustrerande som möjligt att arbeta med. Min målsättning är att de ska känna att alla de projekt de drar igång till min ära ska bli till sand, blåsa iväg som damm i vinden. Ju mer frustrerande, själskrossande, det är att försöka bränna av mina pengar på att bygga hus och ordna fester att överraska mig med desto bättre har jag lyckats. Poängen är att jag vill pressa mitt lilla hov att i stället för att syssla med sådant trams lämna över mig min pengahög och mina titlar med minsta möjliga dramatik. Låta mig delta i alla planer för att forma mitt liv.

En massa insekter

Tänker nog skriva en liten vända igen. Varför inte.

Först bara en liten kommentar på ett inlägg jag fått besök på nyligen. Jag vet att jag är stresskänslig, och får problem med minnet, särskilt närminnet, när jag är stressad. Detta är en tämligen normal reaktion på stress. Misstänker själv att min stresskänslighet kommer från något av en förhöjd nivå av stressande faktorer i bakgrunden, främst då att jag ägnar mycket mental energi åt att oroa mig för mina medmänniskor och deras aktiviteter. Hade jag inte behövt göra det är det alltså inte omöjligt att jag varit mindre stresskänslig.

Idag läste jag en halv bok. Fick en bok i julklapp av mormor. Om insekter. En tanig bok på bara 144 sidor, om småkryp. Den var så liten att jag först fick intrycket att det var något av en ungdomsbok, eller möjligen en glattigare variant av populärvetenskap. Inte så, den är tämligen välskriven, och ganska nördig. Tillräckligt för att kännas engagerad. Retade mig på en felstavning, ‘låckespindel’, korrekt stavning är ‘lockespindel’. Ingen stor grej, finns säkert ett och annat korrekturfel jag missat.

Kommit att tänka på den där diskussionen om att det verkar som att det blir succesivt färre insekter omkring oss. Något som jag i stort avstått från att kommentera. Finner att det är en ganska förbryllande utveckling jag har svårt att finna rimliga skäl till. Annars en sådan sak jag tycker om att tänka på. Kan förstås kasta ut ett par spekulativa hypoteser, men knappast mer.

Tidigare har jag kännt att det rimliga torde vara att mindre arter, såsom insekter, torde ha lättare att anpassa sig till miljöförändringar på grund av deras kortare livscykel. Det skulle alltså göra att evolutionens mekanismer kan ta i lite snabbare och skulle ge dessa smådjur en konkurrensfördel mot större varelser. Denna hypotes kan förstås stämma ändå, men då hade jag själv förutspått mer, inte mindre, insekter. En tanke kan förstås vara att sentida satsningar på att återställa naturmarker har minskat en sådan konkurrensfördel småkrypen skulle kunna ha haft under 1900-talets mitt. Säg till exempel att ökat antal rovfåglar har gjort att kadaver inte ligger kvar lika länge, vilket i sin tur leder till mindre mat åt flugor.

Då är bara frågan om det främst är insekter med kortare livscykel och hög förökningstakt som tappat de senaste decenierna. Har kryp med längre livscykler rent av gynnats på grund av återskapande av habitat? Det här är ingenting jag har data på och kan alltså inte svara på.

Vidare är frågan då ocskå om insatser för att gynna småkrypens konkurrenter också missgynnar insekter. När man gynnar stora karismatiska arter riskerar man då att skada andra arter? Ska man istället fokusera på hela ekosystem? Mosaiska miljöer som kan stödja många olika mindre arter?

En annan tanke jag kom på nu är växterna. Om växter gynnas av ökade temperaturer och koldioxidhalt, gör det att de lättare kan hålla undan angripare? Eller blir de uppsvälda och får svårare att göra så? Varierar det med art?

En fråga jag ställt mig sedan jag hörde om insekternas problem i nutiden är huruvida insekterna själva klarar förändringar i koldioxidhalt i luften, och andra miljöförändringar. Större saltvattensdjur klarar sötvatten bättre än mindre sådana, därför att deras beskärningsyta mot omgivningen är mindre i förhållande till storleken. Skulle någon liknande mekanism kunna göra insekter känsligare för luftkemi än större djur? Men överlag har luften blivit renare vilket i så fall torde gynna insekter om de nu inte specifikt är känsliga för koldioxid. Rätt temperatur och luftfuktighet torde de kunna hitta, även om en del insekter har svårt att omlokalisera sig till lämpligare miljöer vid habitatförlust.

Som sagt, kan komma med en hel hög av spekulativa hypoteser, men knappast något ens nära solitt eller underbyggt. Tyvärr. Ska läsa andra halvan av den där boken någon gång också.

Mer arbetsmotsånd

Funderat en del mer på det där med hur jag håller mig undan från arbetande efter förra inlägget. Har, som jag antagligen skrivit av och till, många skäl till att göra allt som står i min makt för det. Ett ganska centralt skäl är dock att jag helt enkelt inte vill. Menar, även om jag trott att jag kunnat, ser verkligen inte poängen med det.

Är förstås också autist, men jag upplever mig inte ha någon exekutiv funktionsnedsättning. Känner jag att jag vill göra något brukar det inte vara några problem. Tycker mig inte uppleva några direkta problem med att komma igång med saker heller längre. Det är bara det att jag vill ägna mitt liv i ett relativt lugn, med min dator, och av och till med min familj.

När jag bestämde mig för att inte ta livet av mig där årsskiftet till -09 så motiverade jag mig att det finns så mycket framtid jag inte fått chansen att se. Intalade mig själv att det kommer hända intressanta saker i denna värld som jag kan vilja läsa om (inte uppleva, definitivt inte uppleva, läsa om*). De senaste åren har mitt fokus succesivt skiftat, idag känner jag mig kanske mer intresserad av prinsessandet än om nyhetsflödet. Kan inte säga att jag lever för prinsessandet på samma sätt, har fortfarande nyhetsflödet, och har min familj, saker som visserligen känns mindre viktiga men ändå något som ger livet mening.

Och just det att prinsessandet kommit att ta en så stor och central plats i mitt varande har också blivit en motivation för att hålla mig borta från arbetande. Blåser gärna upp det lilla jag vet om prinsessande, men en av de saker jag blivit informerad om är att många prinsessor finner traditionen att de ska sitta hemma hela dagarna och inte göra så mycket jättetråkig. Vad andra finner tråkigt har förstås inte omedelbart med mig att göra och inget jag kommer ägna mycket energi att fundera på; däremot finns en tradtion som säger att prinsessan mest ska stanna hemma. Jättebra skäl för mig att vägra annat.

Ett annat narrativ jag använder för att motivera mig i min hårdföra arbetsvägran är att jag tydligen hade en hemlig halvsyster som mina paternalistiska medmänniskor tycke så synd om för att hon valde att avstå från arbetande. Så jag sympatistrejkar lite med henne också. Ingen ska behöva bli betraktad med det där hemska föraktet jag hörde i deras röster när de pratade om henne. Ingen. Och särskilt inte av människor som intalar sig själva att de vill väl.

Tror det var mamma som dillade något om att det kanske inte var en så bra idé att gå i säng sent varje dag, kan ha varit min syster också. Att de där timmarna före midnatt var ”viktiga”. Det är förstås trams. Enkelt att ”bevisa” med forskning i och med att de bara studerar människor med livsstilar som är väldigt lika, men olika till exempel min. I och med att jag kontrollerar både mattider och ljussättning så kan jag sätta vilken dygnsrytm som helst, oberoende av hur den arbetande delen av befolkningen ordnar sina liv. Jag vill sova in sent, bättre** så.

Till sist vill jag säga att jag köpt mig ett paket jordbuggssorbet. På paketet står det ”Våga ha fel”, jag väljer att ta åt mig uppmaningen. Trevligt litet visdomsord. Kommer fortsätta spekulera, killgissa, och ha fel, både här på bloggen och anorstädes. För vågar jag aldrig ha fel kan jag heller aldrig komma närmare att ha rätt.

* Och redan då läste jag i första hand på Twitter, jag dedikerade bokstavligen mitt liv åt Twitterflödet.

** Trots mitt prinsessande är jag inte helt besatt av tanken av att vara bättre än andra. Men det har funnits en del studier som visade på att nattugglor är smartare än andra, och mer benägna till vissa psykiska åkommor. Körsbärsplockar hellre de studierna än något uppenbart trams om att timmarna före midnatt skulle vara ”viktiga” — de är säkert viktiga om man ska upp klockan fem. Viktiga för den som är glad men puckad.

Om att bli bättre

Har funderat länge på att skriva ett inlägg, men det har inte blivit av. Måndag förra veckan träffade jag mitt boendestöd och vi pratade om hur jag skulle lösa det om jag inte fick mina pengar från Försäkringskassan. Han pratade om en någon lösning han inte ville nämna, som någon form av sista alternativ. I mitt huvud är mitt sista alternativ att jag avslutar mitt liv, men jag tror verkligen inte det var det han menade. Tänkte att han nog kunde tänkas mena att jag skulle tigga från mitt lilla hov, men grejjen där är att de inte är en nödlösning om allt annat misslyckas, tvärtom, vore det inte för att de vägrar ge tillbaka mig min pengahög hade jag inte behövt försäkringskassan till att börja med.

Som en direkt konsekvens av att han diskuterade att mitt lilla hov berövat mig på min pengahög och så kom jag senare, efter att jag duschat och tankarna och känslorna hunnit sätta sig, att få en gråtattack. Tror att det är första gången på några år jag fått en gråtattack över det. Fascinerande egentligen hur mycket jag vant mig vid att ha detta parasitiska pack omkring mig. Att det inte biter på mina känslor lika mycket längre, inte alls som då i december -11 när jag hade återkommande gråtattacker. När mina minnen av deras parasitism var med nyåtervunna.

Men det är väl så människor reagerar på vad man upplever som kroniska orättvisor. När det är relativt färskt så reagerar man känslomässigt, men ju mer tiden går ju mer blir det till ett nytt normalt. Man förbittras i viss mån, vänjer sig i viss mån. Och jo, det är en orättvisa i hur mitt lilla hov beter sig mot mig, undanhåller pengahögen och titlarna, och inte minst min relation till Japan och mina japanska släktingar. Sedan är det förstås också orättvist att bara vissa har pengahög, titlar, och stor släkt. Det ena utesluter inte det andra.

Har spelat en del Crusader Kings II sista tiden. Har haft mycket problem med att få det spelet att fungera och kan fortfarande inte få igång DLC:erna. Men har tänkt på det där hur man utvecklar egenskaper, ‘traits’, hos karaktärerna. Har en känsla av att det är något sådant mitt lilla hov försöker göra med mig. De vill att jag ska vara magiskt bättre än andra människor och därför vill de mata på nya egenskaper, och träna bort gamla. Allt för att jag, enligt någon mer eller mindre godtycklig definition, ska bli bättre.

Försöker som vanligt tolka vad mitt lilla hov vill ha ut av mig, men har svårt att få ut så mycket. Verkar som att de inte är helt pigga på att jag är nykterist. Förstår inte riktigt varför, men nykterism är något som alltid närvarat i mitt liv i olika former. Så har kännts naturligt att plocka upp den vanan. Att jag är feminist verkar de tolerera.

Har fått lite av en bild av att mina medmänniskor knappast skulle ha något emot om jag blev självmordsbenägen. För att det skulle göra mig magiskt lojal mot första bästa person som räddar mig från detta känslomässiga mörker. Och jo, rätt gjort skulle det kunna fungera. Men jag förstår inte riktigt poängen. Är redan orubbligt lojal mot prinsessandet som institution. En lojalitet som skulle vara ganska enkel att rikta om till en enskild person eller så om de faktiskt försökte. Vet inte om de tänker sig att de ska skaffa partner åt mig längre, jag är så jobbigt feministisk för dem, och steril dessutom, måste vara jättesvårt för stackarna, de har säkert gett upp.

Vet att de fortfarande försöker övertyga mig att syssla med arbetande, försöker finna olika sätt att normalisera tanken att göra så. Det enskilt största hindret är, som jag upplever det, dock min lojalitet till prisessandet. Det gör att jag upplever allt som tar tid och energi av mig, och som inte har med prinsessandet att göra, som en meningslös distraktion som ska bekämpas med alla tillgängliga medel. Men de försöker ändå, att avdramatisera: om prinsessan kan få jobba hemifrån, fungerar det då? Kanske? Snälla? Något som prinsessan redan gärna gör, och hemifrån, men lite mer formaliserat och betalt dessutom? Det blir väl bra?

Är medveten om att mitt lilla hov gladeligen skulle skapa en sådan position, skräddarsy den för att ge prinsessan en miljö att utveckla ansvarskänsla och driv. För det är egenskaper de tycker prinsessan saknar. De är inte missnöjda med sin prinsessa men ser förbättringspotential. De hade förstås kunna använda min lojalitet till prinsessinstitutionen, men då måste de också vara öppna med sina intentioner.

Tror att mina medmännsikor också försöker stödja mig i mina japanskastudier, och försöker få mig att studera japansk historia och så. Saker de vill att att prinsessan ska kunna. Uppskattar lite deras försök att dirigera mig. Och att jag känner genom detta att de bryr sig lite. Samtidigt så är så att det i grunden är min lojalitet mot prinsessandet som instituion som får mig att känna att det är viktigt.

Som en sista kommentar. Gällande att jag haft svårt att få Crusader Kings II att fungera. Hade problem med att de värse spel frös snart efter att jag startade. Utöver Crusader Kings II även Diablo II och Dwarf Fortress. Kunde inte klura ut vad det var. Lade dock märke till efter något år att frysningen kom vid tangentbordstryck, och det verkade som att det var 32-bitarsprogram som drabbades. Upptäckte att kraschande bara uppstår om ibus är igång, stänger jag av den fungerar spelen som de ska. Skulle inte säga att problemet är löst, men nu vet jag hur jag kan gå runt det.

Lite oroskänslor, typ.

Har egentligen inte hänt särskilt mycket den här veckan. Inte mycket att tänka på egentligen. Min stackars hjärna känner sig dock lite stressad för att det händer för mycket. Lite så den är, och har alltid varit. Känner att det kommer en del förändringar i mitt liv. Mestadels små sådana. Lite oroar jag mig för de större förändringar som kommer nästa år. Flera av dem är ganska dramatiska. Av och till oroar jag mig för vad mitt lilla hov håller på med, känner mig alltid så maktlös i relation till dem. Överlag gör det hela att jag blir lite spännd, känns onaturligt men för det mesta inte direkt stressande.

För en vecka sedan nämnde lillebror något om att ha en dojo med tatamimattor. Kommentarade att jag tyckte det lät dyrt, finns billigare golvmaterial som duger aldeles utmärkt. Visst vackert, antagligen traditionellt i sammanhanget också, men en sådan lokal kanske ska ha fokus på det praktiska? Kanske jag som är främmande till lyxtänk bara. Vilket som, jag tar upp det för att det handlar om inredning, så det känns som en rimlig gissning att mitt lilla hov vill testa min attityd i frågan. Känner dock själv att jag inte har några starka åsikter i frågan. Vill de bygga ett hus åt mig med tillhörande dojo kanske? Eller vill de ordna träningslokal åt mig? Är det en allmän frågeställning?

Tycker inte riktigt om det där med att de bygger hus åt mig, de gör det av och till. De sätter så mycket på spel, så mycket mänsklig tid och energi, så mycket av min pengahög. Och jag känner att jag skulle göra dem en otjänst oavsett jag tackar och tar emot eller avvisar deras engagemang. Accepterar jag beteendet uppmanar jag i praktiken till mer av samma, så när det väl inte håller längre så kommer det bränna så mycket svårare för dem. Gör jag det inte, utan bränner dem så snabbt som möjligt, kommer jag känna mig som ett ogörligt kräk. Har hittills löst det genom att sätta höga förväntningar på deras aktiviteter, tacka nej, ofta demonstrativt, när det varit något jag inte kännt mig intresserad av. Men tagit emot, utan att visa mycket tacksamhet, när det varit något som levt upp till förvänintinagrna. Gjort mig ogörlig alltså, i syfte att få dem att lägga av.

Men jag menar, de bränner av mina pengar på dumheterna. Så jag har egentligen inga skäl alls att tolerera att de inte får ut värde för pengarna. Tramsar dem upp min pengahög på diverse meningslösa dumheter så är det förstås mitt ansvar att bli besviken på dem, putta dem tillrätta.